hopelosthead

Jag hatar min syster. Vet ni varför? Hon sjunger som en gudinna(honestly..!), får mvg på alla alla alla prov, har massa kompisar som faktiskt är med henne, hon kan se, hon har ett stort rum som hon ska få tv och fiskar i och sånt...och jag kan fortsätta om ni så önskar. Jag är blind, asosial, sjunger falskt och kommer inte upp i några toner längre, kan fortsätta här också.

Vad är grejen egentligen? Ska alla få allt utom jag eller? Och så kommer folk med "meeen Emmmaaa, du sjunger ju så bra och skriver så bra och sånt". men vadå. var ska det ta mig någonstans? Ska jag typ leva på det? Du, jag tror inte det. För jag är bara halvbra på allt, alla andra är ändå bättre. Hur blev det så? När jag var liten var jag glad, kunde sjunga bra(eller..folk sa det) och jag hade ett bra liv med kompisar och sånt. Var fan blev det livet av då? Åts det upp som allt socker jag pregar i mig? Här är sanningen, jag kommer att sluta upp som en tjock kärring som är för osjälvständig för att kunna gå ut, för asosial för att någon ska minnas henne och arbetslös för att hon är så orkeslös. Där har vi det, flickan som Gud glömde bort, hon som inte fick något.