vad hände med kärleken?

Vad hände här i världen egentligen? Hur blev det så här? TA Kina som exempel. Där får man inte tänka vad man vill, säga vad man vill, man får inte ens föda hur många barn man vill. Lågt är vad det är. Att ta livet av sina barn. Lågt är ordet. Sen ska de ha olika länder ocskå och sånt, jävla kontrollfreaks är de. Och krig ska vi inte gå in på. Den där demonstrationen fick mig att tänka lite. "we are still marching because there is still war, we´ll stop marching when the war ends". något i den stilen sa någon.
Jag har tänkt på en sak till nu när jag babblar. När man har tysta minuter så är man ibland tysta för en person. Om jag blir lärare ska jag ha en tyst minut varje morgon med de eleverna jag har och be dem tänka på en viss sak varje morgon. Om de pratar tar vi om det tills det blir en hel tyst minut. Så borde man göra, för jag äcklas av den tysta minuten till Anna Lind. Jag visste inte att hon fanns förrän hon dog. Och det betydde och betyder ingenting för mig. Hade vi haft en tyst minut för varje person som dog hade världen varit jävligt tyst må jag säga. Lika bra det.
Hur tänker man egentligen som krigsledare? Ja vi mördar honom han ser dum ut? Ja honom tar vi det är bra för oss? Jag vette fan om de tänker alls. Tror nog inte det. Hitler tex han var seg i huvudet. Som jag nog sagt i något annat smart inlägg.

Just det, Lysistrate måste jag nämna nu när jag pratar. Det var en pjäs av Aristofanes om ni undrar. Hon kärleksstraikade tills männen slutade kriga, eller inte bara hon, hennes kompisar också. Riktigt jävla bra det där! Nej
Så, som Bernard skrev i sin ledare (jaja jag tjatar om Bernard men som syster sa, han är jord för att prata om):
jag undrar om det finns något
som heter kärlek egentligen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0