Man kan inte slå världen enbart med en gitarr, men man kommer väldigt nära.

Så nära som till finalen i körslaget kan man komma. Men jag tvivlar på att man kan vinna hela konstiga tävlingen. Och detta kommer ifrån mig, som älskar gitarrer! Det krävs mer än kännsla, man måste ha lite musik och sång också. Musik är liksom inte kännsla, det är musik. Det hör man på namnet!
Förlåt, jag ville bara ha något att skriva i min blogg för jag har så äckligt lite liv. Men vem bryr sig egentligen? Nu så slutar tourniquet med evanesence och jag väntar på vad den ska ge plats för. Långt slut låten hade. Nu tog en slut och lämnade scenen för never ending story. Ronja kan spela början, fast hon missar en ton. Fy på henne! Gosh vad ung Sharon låter. Mkt snällare. Sånt kan man ju fundera på..ja ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0