hopelosthead

Jag svävar fortfarande på små lyckomoln om ni är intresserade. Spelade nyss upp för la familia och de tyckte om, fast inte de två sista, jag vet och var går gränsen. Inte så odd eftersom de spelades in vid tio/elva på kvällen. De får vi nog göra något åt, känner jag. Typ spela om dem. Jag är dessutom fortfarande rätt euforisk (fint ord va? kom inte och säg att min blogg inte är välskriven) över Ronnie tar farväl, så bra! Så taktiskt också, undrar hur det gick till. Man kan ju undra. :p funderar på att ringa Niklas och överösa honom med beröm, men han gillar ju inte det. Om han fick välja skulle man tyst ta emot hans musikaliskt känster och varken kritisera eller berömma honom. Konstig kille, men så är han ju faktiskt kille också. Nu har jag fått godis från skånemessan och jag behövde inte ens gå dit, jag fick de av mor och syster. Trevligt och gott. Nu är jag lycklig som..som när vi spelade in. Jag längtar tills nästa sommar hos Niklas och studion. Hofppas att vi slipper spela in de gamla låtarna iaf. Nu lyssnar jag på cus I can och fan vad den passar mig idag, moahahahahahahaha!