what do you think the teacher thought when I turned this messy thing in?(obs: a bit old.)

Det finns vissa saker som man inte kan berätta för någon. Saker som man bara skulle vilja spy upp ibland, saker som ens vänner skulle tycka man var ett freak om man sa dem. Saker som skulle te sig opassande i en skrivuppgift till en siviliserad svensklärare med ett vanligt liv. Saker som skulle kunna ha varit allvarligt deprimerande, men som inte är det. Saker som är för små för att erkännas som problem. Det känns inte som om jag inte berättar, faktum är att jag hostar upp alla de där sakerna för vem som helst så fort jag får tillfälle. Det måste vara därför jag skriver den här texten. Samtidigt berättar jag aldrig de viktigaste delarna för någon. Jag beskriver ingenting av den där kännslan som liksom, alltid är där. För vissa saker, vissa känslor känner ingen annan. De vuxna säger ”tonåringar” och ”det går över snart”, medan barn nöjer sig med ett ”du är galen!”. Märker du nu hur jag vandrar som katten runt het gröt och inte säger något av det jag inte berättar? Vet du varför? För vissa saker berättar man inte i en skrivuppgift, det kanske jag redan har nämnt. Så varför valde jag just den här punkten? Jag vet inte. Detta är nog inte riktigt vad du har väntat dig att få, och kanske du till och med börjar undra kring mitt välbefinnande. Det är det ingen ide att du gör. Jag mår bra, det jag visar med den här osammanhängande texten är hur de små, för andra obefintliga problemen färgar ens vardag. De problemen kan man berätta, men man kan inte förklara så att någon annan förstår. Om jag har försökt? Ja. Jag har försökt. Är det inte vad jag just nu håller på med? Jag tror att jag måste radera den här texten, och skriva något bra om min familj istället. För jag känner på mig att i den här texten har jag överdrivit, upprepat mig själv, samt inte följt några skrivregler. Och sådant vill nog inte en svensklärare ha. Eller också går du i taket och tycker att detta är välskrivet. Babblar jag bara på nu? Det är faktiskt svårt att fylla en sida med saker man inte kan berätta om! Du kommer att fråga ”Emma, vad är det den här texten handlar om?”. Vill du veta det Cecilia? En bokkaraktär. Taste that Cecilia. Detta är mitt problem och det jag inte kan förklara. Bara det lilla. Vissa saker kan man inte berätta för någon, men man gör det ändå. Det är svårt att hålla inne med vissa små, patetiska problem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0