hopelosthead

I kyrkan idag tänkte jag lite på julen genom tiderna och tänkte nu skriva ner ett gäng julaminnen. Helt oorganicerat och bra för mig själv, inte för läsare. Ni är nog inte intresserade.:D

Mårtenskolan har givit mig många julaminnen, och ett av dem är den underbara julkabaré vi höll i..ettan? Tvåan? Ingen aning. Jag deltog i två nummer. Den fantastiska julpjäsen, för det första. Denna innefattade jultomten (syster) som bröt benet och därför inte kunde köra. Jag kan faktiskt inte minnas handlingen mer än så, konstigt nog, men hiphop-nissarna bill och bull (Agnes och Sofia) och det roligaste av allt "det kanske är marcus" (får mig att tänka på det lite nyare klassiska "jag trodde det va marcus") minns man ju. Det andra jag var med i var ett luciatåg, bestående av..två personer. Jag och Erik sjöng fina symfonier och slutade med en kraftfull cover på goder afton. det var tider det..

jag minns alla julgodisbak genom åren och allt kul jag har haft med syster. Marsipankonstverk, dans till santa claus it coming to town i full sving, pepparbollar (det går inte att göra om ni undrar..de plattas ut), luciafiranden hos mormor med pappa som staffan och kulturenxmånga gånger.:D:D

Ja, för att återgå till gamla skoltider så vill jag slå ned på ett par mycket avskyvärda ögonblick i mitt liv. För det första, julafilmen. Vi gjorde en julfilm till våra lärare, inspirerad av min käre far. Jag syns skråla med ett gäng andra och jag lovar att hej tomtegubbar låter alldeles förjävlig i höghöghöghög oktav. Jag är även med och skrålar we wish you a merry christmas med Niclas och Hedvig, och även jag känner äkta jul, en egenskriven låtis med hedvig. Det andra ögonblicket är när jag spelade Maria i mårtens årliga julspel. Detta var bland det tråkigaste jag någonsin gjort, men man missade temadagarna. Gud, jag glömde ju bort temadagarna! Där gjorde vi julgodis (femmans är inspelad och det är minnesvärt me Josefin och hennes marsipanhästar..), klistrade julkort, pysslade och..alltså..vadfan gjorde vi egentligen? Det är läskigt hur mycket man glömmer. till exempel gick jag i juståget ett år på avslutning. Helt sjukt, känns det. Jag minns det jättebra när jag börjar tänka på det. Jag gick där bakom Erik och tände ett ljus för "alla framtida jenerasioner". Djup var jag då sannerligen. Påtal om ljus är ett annat minne hur jag satt på luciakonserten i kören (då jag ännu gick där) och lyckades krossa glaset som mitt sånt där elektriska ljus låg i. fail och åter fail. Nu räcker det för den här gången, men jag gillar sånt här. ingen annan men aja.:D