hopelosthead

Min största rädsla, det är något man kanske säger lite by the way. Like, att någon dör, att man blir sjuk, etc. Men min största rädsla, är faktikst inte det, har jag just kommit på. Det är att komma in i ett stelnat liv. Ett äktenskap utan känslor, barn som man älskar till vanvett men som är olyckliga, ett svart hål där allt är meningslöst. Jag ser det hela tiden, i Marian och ja, Annika i Liza Marklund är ju ett levande exempel. Levande är hon inte förresten. Jag är livrädd för detta för det är ingen dramatisk händelse eller så, det smyger sig på en. Man kan inte se när det kommer och så plötsligt har man ingenting kvar att leva för. Det är vad jag är rädd för. Jag tycker att jag har hört alldeles för mycket om sånt här, så vanligt verkar det vara. Ska på gospel nu och sing the pain away.