crying all alone under the stands was a picolo player in the marching band

Det är en rad ur den vackra travelling soldier med mina dixieflickor. Sweet, big time. Älskar texter som berättar en historia, på något sätt. Som en liten minibok, en bokikal som Sara en gång så klokt sa. När jag sa att jag lyssnade på boken wicked undrade hon "finns det låtar i den?" det fanns det icke. Så vi bestämde att vi skulle göra en bokikal, man kan trycka på knappar i boken så spelades en låt upp. Det var tider det ni. Nu tar den vackra låten slut, hur kan den bara vara såå lååg? Nu kom en annan dixie, men vilken vet jag inte. Det finns ju en del och jag kan långt ifrån alla by intro. God speed var det, texten är jättebra för utom att den är smörig och ganska så seeeg. Lilla man, sjunger hon om igen. Hennes kärlek ska flyga säger hon, undrar hur detta går till. Det här är en vaggvisa verkar det som och jag är ensamast ever. Ensam hemma och ingen Hannah. Hm, alltså denna text har verkligen ingen sence förutom att hon älskar sin lille man. Lilleman, det var väl en rappargrabb från skåne? hans kariär måste ha självdött. Pang, sa det. Pank tänkte jag skriva, det sa det kanske också, för pengar fick han nog inga. Oj, religiöst det här, men väldigt gulligt. Skitsamma. Jag skulle ju säga att jag har tittat på singing bee från internet med Ara idag, hon var galen. "det vackraste jag vet, är att se dig när du gråter." "att vara utan dig, är det vackraste för mig." jaja, det makar ju seeenceee. Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0