hopelosthead

Fredagskvällen har bestått av dobido och umgåsande med padre. Vi diskuterade gammal musik och såg liiite av femman. Lagom mycket för att hälften av alla två tortyrobjekt dök upp. Vara nära att fly. Men sen så kände jag att det inte är så bra. Pappa skulle nog undra lite. Undrar hur mycket familjen vet egentligen. Hej om ni läser. Hejhejhej. Hejdå! Usch, jag vet inte hur jag mår längre. Jag kan inte känna mig själv längre liksom. Visst, så har det ju varit ett tag, men inte så här. Jag känner inte mitt eget humör. Allt och inget samtidigt. Jag fattar inte. Orkar inte försöka djupanalysera. Orkar inte mer..eller..jo..det gör jag faktiskt. Lite mer.