hopelosthead

Det här skrev jag i skolan i våras och kom på att den är ganska bra. Så here you go.

Emma

Emma Rävås är en mycket negativ människa. Hon gnäller alltid på något, till och med när hon är glad. Hon gör det av gammal vana. Hon är alltid trött och gäspar sig igenom lektionerna i skolan för att sedan åka hem i taxi, för vem orkar cykla? Hon är groteskt lat och krävande mot allmänheten, som om de skulle betala för att hon fanns eller något. Hennes mun går i ett och 95% av allt hon säger är totalt ointressant. Tystnad är nog en av hennes fobier. Hon älskar alla typer av onyttighet men har ännu inte tagit tag i det där som kallas träning. Hon bryr sig inte så överdrivet mycket om vikten eller om utseendet över huvud taget. Ibland gränsar hennes likgiltighet nästan till äckel och detta trots att hon två gånger smetat kemikalier i håret för att ”bli en bättre människa”. Emma är väldigt skrytsam och älskar att synas och höras. Om en fråga ställs måste hon svara, det spelar verkligen ingen roll om hon kan svaret eller inte. Eller, inte riktigt. I skolan låter hon gärna bli att räcka upp handen, det är mycket roligare att sitta och halvsova och drömma anser Emma. Läxorna gör hon knappast heller, mest sitter hon inne på sitt rum och chattar eller skriksjunger så att familjen får blödande sår i örongångarna. Emma bryr sig aldrig om sådana petitesser utan vrålar på, ju falskare desto bättre om du frågar henne. Om du undrar vilken musik hon lyssnar på, så finns det inget svar. Emma har en varierande musiksmak och kan inte bestämma sig för ett favoritband ens. Hon har i allmänhet svårt för att fatta beslut, att bestämma sig på ett kaffé är rena tortyren. Då gäller det att skaffa sig en speciallité, som alltid funkar. Det har Emma gjort, dessutom det tråkigaste man kan komma på: chokladboll och cola. Det patetiska är att hon mår illa av just det och därför alltid går ut från fiken som en sopsäck. Nu när jag säger att hon fikar måste ni säkert tro att Emma har massor av kompisar. Men i Lund där hon bor är det allt glest. Hon får faktiskt betala en ledsagare för att fika med henne, eller nja, komunen betalar givetvis. Kompisar har hon visserligen, men de bor i Stockholm, på Gottland och på andra platser som kostar en förmögenhet att ta sig till. Ja usch, vad Emma ruinerar sina föräldrar. Ett tack får de inte heller, bara tjat om mer saker. Tacksam är hon inte, den där Emma.

Fast, Emma är inte alltigenom urkass. Hon gör inte läxorna, men hankar sig ändå fram i skolan och i julas fick hon faktiskt hela fyra mvg:n. Det låter inte alltid fruktansvärt när hon skriksjunger heller, något måste hon ju vara skrytsam över och sången är ett exempel. Hon sjunger väldigt bra och folk säger att hon har känsla i rösten. Skriva kan hon också och hennes fantasi är det inget fel på, även om hon sällan gör klart sina verk. Hon har även hört att hon är bra på att spela teater, men det vet hon inte riktigt. Hon hör ofta att hon är självsäker och ”stark”, vad nu det betyder. Hon håller nog med och det är ju en positiv egenskap så länge det inte går till överdrift. Hon är också kreativ när det passar henne och hon kan vara en solstråle om det är någon mening med det. Emma är en mycket lojal vän och öser ständigt kärlek över dem hon tycker om. Hon anpassar sig lätt efter en omgivning och kan vara lite som folk vill, utan att någonsin göra sig till naturligtvis. Som jag sa tycker hon om att prata och har en bra vokabulär, vi får inte glömma bort de 5% av hennes ordflöde som faktiskt säger något. Det ska vi inte underskatta. Hoppas att ni inte ser Emma som en genomrutten tjej, för det är hon inte..det är ju jag!