messias

Messias

Han steg på i Eslöv. Håret var långt och liknade spunnet koppar och hans ögon var blänkande cirklar av kol. Det var ingen som undgick att märka att han steg på och ingen visste egentligen varför. Ingen blev förvånad när han höjde rösten och ropade:
”Jag är här, jag är här allesammans!”
Rösten var rikssvensk och artikulerad. Alla satt stilla och väntade på hans nästa replik, kanske vände någon blad i expressen eller tog en tugga av något ätbart men annars var det tyst.
”Tiden är inne” sa mannen högtidligt. ”Domens dag är nu inne och jag skall förtälja eder varthän ni skall föras.”
Ett litet barn började gnälla tyst och mamman tröstade skyndsamt. Alla ville de höra mannens ord, så mycket att det värkte.
”Följ mig” instruerade han mjukt, ”följ mig och vi skall segra.”
De märkte inte hur de reste sig eller hur tåget bromsade in mitt på spåret. Mannen gick av och utan att vara medvetna om det följde de honom. De gick längs tågspåret och lyssnade till mannens ord, förmaningar, varningar och beröm. De sjöng i takt till hans ord och fortsatte gå. Det var först där spåret tog slut som det oundvikliga hände.
”Varför kom du aldrig?” sa någon i folkskaran. ”Varför kom du inte och räddade oss förr?”
Turbulens utbröt genast och viskningar om revolusion hördes redan innan makten fullbordats. Mannen höjde sina perfekta ögonbryn när ordet ”kniv” kunde urskiljas. Han log mot dem, så som en far ler mot sina barn.
”Låt den som är utan synd döda mig med kniven.” fastslog han lugnt. Alla stod de tysta, förlägna och blyga inför denne vise man. Revolusionen dog innan den hunnit kläckas. Upphovet smög upp bakom mannen och lät knivseggen riva upp hans väsen. Hon var revulosionen och nu hade den segrat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0