hopelosthead

Denna dagen kunde ha varit fin. Den blir liksom fin i text. Köttbullar till lunch, pepparkakor och before i die på eftermiddagen och just nu min älskade swift. Den var inte fin. Den kan bli bättre, men som det är nu..nä. Har varit allmänt frånvarande hela dagen och stundtals mått riktigt dåligt. Det gör jag allt som oftast nowadays. Comes and goes. Men jag så totalt ickebry så ni aaantar inte. Med ett litet catchy t mitt i ordet sådär fint. Vet ni vad jag har tänkt på? Jag har tänkt på konstiga ljud i låtar. I den här är det till exempelt ett hemskt pipande lite då och då. I vissa andra förekommer också väldigt mystiska ljud. Jag kan inte sluta fundera över hur det måste gå till. Liksom..man sitter och skriver en låt och så lägger man till ett random ljud. Huur tänker man? Seriöst, det är sånt här jag kan begrava mig djupt i. Aj! En ny smärta från min vänstersida. Det är nåt markant fel på den. Först började det i armen, sen bröstet. Sen rumpan, sen ryggen och ja allt möjligt. Helt olika smärtorr. Dock alltid på vänstersidan. I don´t understand. Snart skall jag åka härifrån. Väääldigt snart. Till Anna och sen till the skrivarfolcs. Det blir himskans trevligt. Oj, nu ser det ju ut som om jag ska umgås med en kompis som heter anna. Tänkte inte på att inte alla känner min kära sjukgymnast. Nu missade jag ett samtal ute i köket. Bra, är jag. Trasy Chapman överröstade. Det var tydligen mormor som ringde säger hon nu på msn. Hoppas sjukgymnasten ställer in eller nåt. Fast hur skulle mormor kunna veta det? Okej, det får jag nog ge upp tanken på. Men kan hon inte skriva vad hon ville någon gång! Till och med the sounds skriker "come on!" åt henne. På tal om det så är Hannah defeated by Anastasia, destroyed by within temptation, haunted by evanescence and Kelly Clarksson says it was all because of her. Nu vet jag vad människan ville. Hon ville inge viktigt eller relevant eller så. Nu slutar jag nog skriva för får handkramp här.