hopelosthead

Hellu!
Lyssnar alltså på jag vet. En av de bästa inspelningar iv gjort, om inte den bästa. Till och med jag låter ju bra! Ingen tar överhanden och shit, slutet alltså. jag dör. Nu dör jag ännu mer. Rebecca. En låt om åldersskillnader. Kan det bli vackrare? Och de använder ett vackert ord. inte serious, ett ännu vackrare ord. grunna på den ni som man säger på..typ ålderdomshemmen.

Dagen har varit helt ok. Började med äventyr i snön med Hannah som publik och sen svenska där vi höll på med dessa eviga krönikor. Sen var det då matte, den sög men annars. Jag dör fortfrande, men det skiter alla i, så jag går vidare. Till..biologin. Satt och läste om migrän. Spännande efter som jag 1) aldrig har huvudvärk och 2) är mycket nära migrän mycket ofta. psykiskt, alltså. Inte fysiskt, tyvärr. Det var mycket spännande att läsa om alla symptom hit och dit.

Efter en ok lunch var det idrott då jag och Susanne flummade i gymmet och lyssnade på radio. "bad boys bad boys" kom och Susanne sjöng glatt med. Jag fick skrattspasmer. Det fick jag även efter engelskan, som ofta med Tora. Hon är inte särskilt mycket roligare än alla andra, men jag kan börja helt randomly. Den häg gången skrattade vi åt olika ways. Tora hävdade att no ways fanns men till slut kom vi överens om "there are no ways but by-the-ways and Gerard". Sen hade vi allmänt kul åt det ett tag.

Sedan var det hemma som gälde, efter son alltså. Jag satt här mostly, men har också haft ett stort deeptalk med mamma. Läkaren på vårdcentralen hade ringt och sagt att jag inte hade gluten, men däremot ont i själen (tidigt) och att hon tänker skicka en remiss till bup för psykolog. Jag är rädd. Det är jag sannerligen. För hela tiden gnager oron om att det kanske inte alls är något. Att jag kanske bara hittar på. Men detta ääär inget depp-inlägg. Väl? Det är lame och uttjatat det där med deppinlägg. Nej, inga fler ord på lager.