hopelosthead

Avnjuter just den underbara och hemskt otaktiska blue blues. Så fint, så fint så jag tror jag dör. Nu sjunger jag här. Det...duger antagligen. Fast den där utfyllnadsgrejen sög verkligen, fast det var inte min. Där är Therese i all sin glans. Finare än finast.:D haha, Onnas oförklarliga lilla wailing som låter som en kärleksförklaring. Nu låt slut. redan! Ah, det gjorde inget, för jag fick avnjuta I did it all som kompensation! Ingemar, du trevliga dator.

Ja som ni nog anar är detta en bramåendets kväll, kanske till och med en bramåendets vecka? Det har inte varit svart på mer än två dygn nu tror jag. Extraordinary!:D Nåja, sen senast har inget hänt. Har bara ätit med mor et syster och fick där en sockerbulle vilka jag äääääääääälskar. Det är definitivt en av mina favoritkakor, fast det är ju ingen kaka. Alltså, ursäkta att jag musikanalyserar, men jag får totaldamp på meningen i already gone. En sån kärlek som deras finns inte! Det är ju bara nåt otroligt konstigt med det! Fint, dock, men i alla fall! Nu återgår vi.

Fast, det var inte så mycket mer jag hade att tillfoga. För utom att jag öppet måste få skratta ut min älskade Onna för att hon inte kunde den femte, förste och mest omtalade (fram till för ett tag sen, that is) grabben! Hon kom dock på det när jag påpekade att en fattades. Blev förvånad över att mor inte kunde det. Det säger mig faktiskt något. Jag har växt ifrån honom verkaresom. Otroligt skrämmande. Men jag tar aldrig ut honom ur mina grabbar. Det skulle jag aldrig kunna. Herregud, vad tiden går. Snart är ju den här dagen över. hjälp!:(