words, sentenses, poetry, observations, only words

Jag dör för den akustiska versionen av out on the piers, men den vanliga är otroligt dålig. Jag dör även för nothing elce matters och vill gråta till den igen. Hos dig. Hos er. Vill sjunga genom tårarna och tacka radiostationen för att den frångår sina principer bara för mig. Igen. Jag vill bara vara lycklig. Det är väl inte så mycket bergärt? Och det verkar ju så lätt men jag förstår inte hur man lever sitt liv. Hur man orkar genom allt. Livet är så krävande i sig att jag aldrig skulle orka ett aktivt liv. Och så är det ju inget fel. Jag är så jävla tacksam och det hoppas jag att ni vet. Varje dag. F;r att ni finns. Man ska inte missbruka ischoklad. Allt jag s'ger 'r s[ oerhört relevant just nu känner jag, men man ska faktiskt inte det. Man blir deprimerad. Man skall heller icke vara så sentimental som jag är just nu, särskilt inte när man hör looking up. Det blir konstigt. Hela den här dagen är konstig. Hela vecakn, really. En massa pleasure hit och pain dit och dåligtmående hit och sentementalitet dit. Satan hit och Hannah dit och Onna hit och Astrid Lindgren dit. Varför känns det som om jag är den enda som faktisktlever? Alla andra bara går runt, men det känns inte som om de lever. Som om de någonsin har ont. Patetiskt, men sant. Det känns som om jag är den enda som kan bli sårad. Som om alla andra bara är statister. Sjukt att hata sig själv och älska sig själv samtidigt. Om man hatar sig själv och anser att man är det enda som lever hur fan älskar man då ens? Jag förstår inte någonting alls. Fin mening. Nu kom då queen of apology lite lagom passande. Åh vad jag önskar att den här låten inte var så brutalt träffande på mig. Finns inget sannare i hela världen. I blame no one but myself so honestly. Kan inte vara mer sant. Skulle aldrig kunna blama någon annan. Säga "du gör fel". Inte till någon som betyder något. Anklaga och skrika tillbaka. Jag vågar inte. Tror mig inte vara värd att orkas med. Måste bli kuvad för att förbli älskad och omtyckt och accepterad. Det är inte sant, säger de och jag förstöker att tro på det men det går verkligen inte. Och on top of that kommer det nu en grabblåt! Ja, det varfaktiskt ganska relevant. För jag är inte värd att letas upp heller. Varför inbillar jag mig att Satan skulle orka lea efter mig? Finnas kvar? Vad skulle jag ha gjort för att förtjäna det? I tof är jag perfekt jag är inte sån i verkligheten det är inte mig han vill ha. Varför måste jag gå runt och vänta på nåt som inte existerar? Vad är det för liv jag lever? Vad kämpar jag för? Vad vill jag uppnå? Egentligen lever man ju bara för att dö. Men jag är inte rädd för döden. Faktiskt inte. Men inte på the suisidal sätt. Riktigt. Mer att det är helt okej. För jag har inga drömmar att verkliggöra. inte just nu. eller jo, det har jag ju, författare sångerska blabla allt man vill är ju ändå bara att vara lycklig. Det är ju ändå bara det alla människor vill åt. Och stråkar är det finaste i hela världen. Det och gitarreroch piano ibland. Det är då det är okej att vara så här. Musik blir så anonym utan stråkar, gitarrer eller piano. namnlösa instrument betyder ingenting. Har ni någonsin tänkt på hur det känns att vara ett höstlöv? Att vara vacker precis innan du dör. En del är vackra när de dör, det säger ingenting om livet. Och hur den nu går sen, det kommer jag inte ihåg, för jag hatar sonja aldén. Snart ska jag äta middag, samma middag som jag ätit till lunch. Mikron piper. Så klassiska ljud hela tiden. Tallriken som slammrar. Porslin är vad familjesjälen egentligen består av. Köksporslin och förpackningar och ett flertal ord. ett liv som går framåt vad man än gör. och det piper igen. en cirkel. äta, sova. Hur går den? Äta jobba sova dö. Jag citerar per gessle. då är det något som har hänt. och nu är det mat, mitt rum ekar när jag skriker. oj, låter djupt och deppigt. är inte det. nu går jag. herregud säger jag bara.

Kommentarer
Postat av: Hannah

Usch.. :(

2010-01-08 @ 15:01:48
URL: http://mentalrevenge.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0