hopelosthead

Söndag för Emma har gått framåt som alla andra söndagar. Först mådde jag bra, och sen så dåligt att jag skakade. Bokstavligen. Sen gick jag och åt glass och drack läsk på en bänk med Natta vilket var fint, och sen hemma har jag ätit och sjungit. Läst onnas historik (vilket inte har gjorts på länge, men hamnade i den idag av någon för er obetydlig anledning) och saknat. Känt mig omväxlande kärleksfull, förvirrad, otillräcklig och enam, in a good way. Kan man det? Ja, jag kan inte förklara det mer ingående tror jag. Det klämtar domedagsklockor i mitt huvd och jag vet inte varför. Men det är inget ovanligt. Sitter oc underar på vad jag ska ha som veckans nu. lite ångestskapande.;) måste ha nåt, känner jag. hjälp!!