så kan man ju också känna, om man vill

Okej allt jag tänker är väldigt bräckligt och allt jag känner åker hit och dit och ibland känns det bara som attt...ja, hur det nu känns. I skolan rubbas hela min världsbild och jag blir den jag inte är eller vill vara men blir ändå och när jag kommer hem blir det såhär. det finns liksom för mycket som gör ont, och det som gör gott är bräckligt och söndrigt. och jag kommer bar´till ett stadie där jag inte orkar öppna munnen. där är jag nu. jag är hungrig och kan inte äta. om ni ville veta. jag orkar inte. like..hejdå. fast inte sååå, alltså.;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0