hopelosthead

Amanda var fint igår. Hon var allmänt jättegalen och jag skrek med i alla låtar. Konserten förstördes dock av en jätteäcklig och jättecreepy gitarrgrabb som sa en massa skit. Höjdpunkterna var dock extremt många. Morninglight som var magisk, borderline som också var magisk, happyland där jag fick skrika ut vår favoritton, när hon presenterade sitt band med en underbar låt, en akustisk fin version av for the sun, musikanternas snygga övergångar mellan olika låtar, den sista låten som var någon underbar trettiotalslåt som jag älskade och Amandas seriöst awesomeiga attityd. Man trodde liksom att man är i hennes vardagsrum. vem annan skulle säga "jaa, jag ska berätta en grej. den här micken..ger mig stötar..hela tiden. och i början tyckte jag det var lite jobbigt, men nu tycker jag det är rätt gött. Så du behöver inte fixa det, Patrik. det var bara det jag ville." liksooom.<33

idag har jag pratat i telefon med min älskling som sjunger tekno för mig. Fint äre.:D hon är överjordiskt söt och jag tar stämma på paramore. Det låter inge bra och nu ska jag sluta. löv jo!!