feel this pain it´s real it´s possible

Två deppinlägg på raken himla fint liv jag har. jo men preciiis.:/ jaj ag sitter på engelskan snälla ge mig ambitionen att jobba bara vid tanken på att göra något får jag kramp. det är itne ens en jobbig uppgift. men jag orkar inte. och så tänkte jag då bli glad genom att chatta med agnes men hon mår också dåligt tydligen. livet är så-himla-ra. precis. Nu loggade älskling in. hoppas hon mår bra. hoppas. undrar om jag gräver ner mig själv sådär som folk gör. jag tror det. isåfall borde jag gräva upp mig själv igen fast jag har ingen lust. det är ganska traigskt, tycker jag, och jag stavar som en kråka. en med issues. eller en drogad och dna-förändrad fjäril. vi hade en uppgift på svenskan som ledde till det. vi skulle skapa en uppfinning, och Alexander (?) skapade en där en sådan ingick. fast aron var bäst. han skapade en rakaparat för många med sensorer och allt. man skulle kunna raka sig på jobbet, sa han. och sen kommer det värsta: namnet ksulle baklänges bli nåt stört. så när man tyrcker på "reverse" ändras bokstäverna och maskinen mördar istället. detta med motiveringen "jag gilalr itne människor". han är en kryptisk person helt enkelt. Medans jag skrev det där levde jag men nu fick jag återigen lust att ligga under bänken och storgråta. hoppas det inte verkligen händer. that would suck if something. herrefuckinggud jag måste jobba. måste. verkligen...

Kommentarer
Postat av: Helen

blogga på skoltid!?!?! Fyyyyyyy!!!!!

2010-10-20 @ 13:01:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0