maths--

ja jag borde kanske räkna, fast nä ändå. har gjort allt vi ska och om en kvart typ ska vi leka lekar istället. känns ju ambitiöst, men det är ju snart lov så ingen orkar vara ambitiös. itne ens anambitiös. :) Emma lyssnar på lily allens gudalåt och folk pratar. just nu hör jag Petter, nej, det var patrik. Läraren säger åt honom. Säg nåt spännande då, folk? Nej, allt mummel verkar ointressant. Jacob ylar nu nåt till Karolin, om nåt hon lånat. nej, det var inte spännande alls. kvarten tickar på. Hanna(h?) säger något, och det ögr även julia och...en massa andra. alla bara pratar och ingen har lust att räkna matte. själv talar jag endast till dig. hej dig. eller du, menar jag. jag borde räkna matte, och om inte det borde jag iallafall skriva på min nya bok. den har ingen titel, det gör mig deprimerad! och Laura...Laura...Palmer sjunger som en dålig företrädare till Nathalie Maines fast vet ni vad jag tror att hon stavar Natalie faktiskt. och detta säger inte julia något, tydligen, men där satt den! ja jag vet inte vad de pratar om. jag ska snart iväg och simma efter denna lektion, och sen har jag min sista lektion innan loooveeeet. snart åkerjag till solen, och nu byter jag låt. Jaaa! Låten jag ändå har på hjärnan. och som jag hade i rubriken igår. jag älskar Annika Norlin. hon är typ bäst i hela vida världen. fast hon ibland sjunger på svenska. fatta vad coolt ändå. jag lyssnar liksom inte på svensk musik. just det, så gi ck den! satt och funderade på det förut när Johan hade genomgång. Då kanske jag borde ha lyssnat, men nä. jag kunde det, tror jag, eller jo för jag lyssnade litegrann. där kom min favoritrad, eller kanske inte, men den som stämmer in på mig mest. munnspelet blåser på och nu avslutas låten, ge mig en till lika bra låt! snälla! snälla rara ingemar! Jag lyssnar på mig själv i brist på annat. det var en dikt jag skrev för länge sen, i brist på annat. den handlade om en grabb som dansade på en grav med tjejen som bodde där, eller låg där alltså. sånt skriver jag då aldrig längre. usch, vad forserad jag låter i den här låten! jag kan ju bättre, eller nä kaske inte. ordet nä skrivs hela tden tycker jag, och där var min favoritrad. ugh, refrängen suger veeerkligen. nu kommer min andra favoritrad! överdriven dynamik, använder jag här. o nooo, nu sjunger jag till och med fel. det verkar jag inte märka. jo, nu tror jag att jag upptäckte det. nu är jag helt lost. fail Emma! toally! jag älskar ingemar, och nu slutar jag skriva lite brutalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0