hopelosthead

Emma sjunger miss lee så att det stänker, fast hon heter väl miss li förresten eller jag vet faktiskt inte men hon blev kär på pease & love iallafall säger hon. avgudar den låten och gör den till country så skammlöst emmig som jag är. och jag älskar älskar att kunna säga så. det ger mig en identitet. sjukt awesome. jaja sen sist har jag ätit och sett på idol och inte gjort så mycket mer. jag worshipade Anders Bagge, Linnea och Minna, och även jay och alla de andra pojkarna. elin också förstås! alla utom typ andreas, fast vi worshipar hans hyllningslåt. pappa spenderade hela programmet med att utbrista "du s-s-sitter säkert" vid diverse tillfällen. jag älskar när han blir obsessed av saker. det är så fint när folk blir det i allmänhet tycker jag. de blir så levande. utom jag, jag blir bara antastande och därför har jag kvävt den obsessande delen av mig. ingen ser henne nu för tiden, det hoppas jag iallafall. jag hatar henne! stora bokstäver borde jag använda lite oftare, och jag borde skriva istället för att blogga. vilket också är att srkiva, äsch jag kan ju inte ens skriva skriva! hur svårt kan det vara! skriva, för helvete. inte srkiva. varför ska det vara så svååååååårt? obegripligt, och klockan börjar ju bli mycket hallå jag som som kulle skriva! men late night writing är alltid den bästa. så är det faktiskt. förr skrev jag bara tof på sena kvällar. det är nog därför jag älskar tof, för det gör jag faktiskt. det enda jag skrivit som jag kan känna att jag är nöjd med. försöker hitta känslan i min nya bok, tror inte att det går tyvärr. Åhnej, nu tror jag att jag ska sjunga brick by boring brick nu när min sångröst är så otränad. hahahhaha hur blev det country? hur lyckas man? hur? äsch, min bröstklang är fan inte vad den har varit. måste orka träna upp den för Elisabeth tyckte visst att jag var bra. hon säger att jag har ett bra register och att jag har ett bra uttryck och whatnot. that reaaaaaallllyyy means a lot, och jaja Hayley, jag håller ju på med begravningen av slåttet! Det är iallafall vad jag målmedvetet och beslutsamt säger. men gör jag framsteg? gör jag verkligen det? Så jävla orolig för det där. Testar direkt. ingen reaktion på enough for now whatsoever. oj, för att säga det själv så sjöng jag den låten alldeles exemplariskt. Gud, alltså, får man säga så+ och varför bryr jag mig så mycket om att skriva just gud med stort g när allt annat går bra utan stora bokstäver? hej, jag är inte ens kristen. äsch! nu ska jag sluta blubbla. kan du svara på mina sms? jag skulle bli tacksam.