hopelosthead

Jag har blivit rätt för facebook, precis som jag är rädd för taylor swift (nästan jämt), I miss you med Marit Bergman eller allt med maria mena. musik är mitt lättaste exempel. lättpåverkad? inte jag inte. fast jo. jag blir snart rädd för att öppna min mail också eftersom jag just skickade ett till min "syster". om man nu ska vara sån, så är jag rädd för själva henne. hur kan man vara rädd för någon som inte vill en något ont? hur kan någonting vara så bra att man vill skrika, sparka och riva ut sig själv? hur kan ett namn göra så ont? den sista var bara onödig. namn gör ont, vem vet det bättre än jag? idiot. hursomhelst, så beter jag mig oerhört barnsligt och det tror jag alla tänker på. hon (jag sa det dessutom just), onna förmodligen och framför allt du. rubriken förvirrar mina pronomen. det blir lite konstigt det här. det roliga var, att jag inte tänkte skriva detta. men sen så gjorde jag det iallafall. förlåt.:/ som avslutning: agnes, I only killed one of the ones your suggested, so far, and that is gabriella/gabi who I have now kissed goodbye and all that. about Agnes Wood, I am still prosessing. which house, might I ask?