hopelosthead

vet ni vad? Nej, det vet ni inte, men jag tänker berätta. jag tror faktiskt att fanfictions är ganska hälsosamt för mig, och inte tvärtom. jag har börjat komma tillbaka in i själva känslan, om man säger, och det känns mycket mer...normalt än den brukar, allting. eller snarare tvärtom, det konstiga känns konstigt. vilket är bra även om det skrämmer mig. förut var vi alltid två som läste; men nu när jag funderar på det, så är jag rätt själv at the moment. tänkte bara inte riktigt på det. jag kanske...kanske...håller på att bli...typ frisk? hjälp, är min första tanke. ;) men det som är ännu läskigare är sakerna jag finner mig själv okej med. Att parodiera (?) Satan är helt okej, nästan, och snart kanske jag till och med kan säga hans riktiga namn...okay scratch that last bit.:D not lickely. and...*gasp*...severus snape and lily evans can at times sort of almost be a cute consept. you never heard me say this!:D (and I wrote the name at least!!! the entire name!) okej nu är jag lite konstig i alla flal. muuu, nu ska jag fortsätta läsa och dricka min cola. undrar om jag snart kan läsa den om sabina? naaa...