nej gumman, nej tänk inte

Tänk egentligen hur många fina människor som glider ur ens händer utan att man kan eller vågar klamra sig fast och skrika tills de stannar. tänk hur många gånger jag kunde ha varit hos någon som jag var själv, för att jag inte frågar eller ler utan bara står. tänk alla satans telefonsignaler som bara ringer men du är inte där, för du är aldrig där. och jag vill också aldrig vara där. tänk att man aldrig är nöjd, alltid vill in i någon annans väsen och vara någon annan andas någon annans luft. skriva någon annans text. Tänk alla panikslagna rop jag inte skickar på facebook om att någon kanske kunde hjälpa mig, ge mig ett mail. tänk alla romanmail jag inte skickar för att jag inte vill bli en stalker men som jag skulle bli så sjukt glad om jag fick själv. tänk att det aldrig ska bli nog! att så fort man sopar bort ett oöverstigligt problem så kommer det ett till precis lika farligt och precis lika onödigt bara det att detta är på riktigt och ännu mindre. tänk om man kom till skolan och så hade någon saknat mig. för att jag är jag. tänk om jag skulle bli en sån som tog initiativ till ett bättre liv bara det att jag vet inte hur man börjar och vem ska jag fråga? vem ska berätta för mig vilken väg jag ska vända mig åt, vem jag ska satsa på...hur man glider runt. åhmen om jag bara kunde få vara hon och vara bitterljuv heeela tiden i en konstant fönsterkänsla med sånna här ord som inte känns jättefalska men omg jag får väl skriva vilka jävla ord jag vill de är mina. bara för att det är annorlunda. men man vill ju vara någon annan som sagt. man vill ha någon annans depresion. eller det kanske bara är jag. jag vet inte men andras sorg verkar väldigt fin? och andras lycka också. och andras musik! andras ord. undrar varför det är så? won´t you quit your cryin I can´t sleep first minute I´m a little sweetheart next minute you´re an absolute creep. förlåt min musik är också fin. men den är inte min. musik är inte egendom. jag måste måste måste lära mig det. jag får lyssna på vad jag vill. att det ska vara så otroligt svårt. så trött jag blir på mig själv. tänk nu låter jag som jag igen märkte ni det? förmodligen inte, det brukar vara så. kan ingenting bara funkaaaa. kan jag sluta slå mig själv i huvudet på lektionerna och mumla "none of this is real" för mig själv. kan jag hitta nåt att längta till, kan jag iallafall försöka skapa mitt eget freaking liv. kan jag sluta gnällaaaaaa och vara positiv som typ tea som är glad hela tiden. måste man ha dödsångest för att vara glad eller? det kanske faktiskt är sant. och tänk vad jag kunde göra av min tid, om jag bara inte bloggade...?

Kommentarer
Postat av: vispen

MÅnga bra funderingar där. Jag kan skriva romaner till dig om du vill men jag tror inte att du skulle orka läsa dem :/ Och jag tycker också att sådant som andra är med om är fint, särskilt när jag ser nya kärlekspar.

Kram

2011-10-04 @ 23:25:54
URL: http://vispen91.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0