the violent urge to break the silence

idag var jag på syncentralen och hade mindfullness vilket typ är det svåraste någonsin. man ska vara precis där man är och det är i princip aldrig jag. vi hade då yoga type thing och typ...studerade russin. sant. xD

Sen var jag också på skrivargrupp och skrev en göra slut-dikt om djävulen. kändes väldigt bra även om dikten i sig behöver lite jobb. men ja, nu sitter jag mest här och oroar mig för det är en konst jag i sanning behärskar. jag är så bra på det där kontrollerande, våldsamma oroandet att det nästan är lite läskigt. och jag hatar att inte kunna göra något åt det, god damn it! jag hatar att inte kunna fråga, inte kunna ta hand om, jag fucking hatar det! fan om man bara kunde vara mer bra och göra saker bara för att man kan istället för att tänka så överdrivet mycket som jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0