hopelosthead

hur dåligt jag än har mått innan har jag alltid haft en trygghet; jag vaknar glad varje morgon. Det kan hålla en hel dag eller tio minuter, men jag är alltid glad när jag vaknar.

...til now, that is. idag och igår vaknade jag med låten i rubriken snurrande i huvudet, oberoende av vad jag drömt (helt andra saker idag) och en känsla av lätt undergång i magtrakten. sen orkar jag mer ju längre dagen går, i takt med att jag lyckas lura mig själv att allt kommer gå bra. det är faktiskt väldigt lätt. man målar bara upp en bild av något fint skeende, och så tror man plötsligt det är sant och bara strålar. detta är faktiskt sant. pinsamt, men sant. nåja...som jag sa imorse "det är söndag. det är måndag imorgon. det var min första tanke.". ja, måndag imorgon, sångkonsert. men nu påskkaninchoklad och bokläsning. I like it somewhat after all. :)