hopelosthead

oh hi!

jag gick inte och la mig när jag hade skrivit igår, för Marie och pipedream-folket gjorde mig glad och uppåt igen. Det är så lite som behövs, you know. ett tonfall så mår man skit, ett glatt sms så mår man bra igen. glömde säkert också nämna igår att onna nu har bokat biljetter till blindträffen nästa vecka! awesome! jag taggar massa, fast jag blev bjuden på en fest på fredagen som jag inte kan gå på bara för det. just my luck. varför säger man så? "just my luck" alltså. som om man hade konstant otur. det har jag ju inte, och säkert inte alla andra som säger så heller för den delen. det är ju jättekonstigt. alla utger sig liksom konstant för att vara klumpiga, ha otur hela tiden och alltid lyckas faila. varför gör man så? dagens fråga som ni kan fundera på medans jag gör viktigare saker som typ...packa upp mina scenkläder, äta lunch och annat överjordiskt yberviktigt. man måste tydligen skriva yber med tyskt y. det tänker inte jag göra, för det är överjobbigt. so wha´cha gonna do liksom. nu ser det här inlägget jättekonstigt ut, undrar om ni märker det. det gör ni nog inte verkar det som, och nu slutar jag skriva.