hopelosthead

jag har tänkt på en sak väldigt mycket den senaste tiden, och det är hur ogärna folk generellt parar ihop sina vänner. Jag har undrat flera gånger varför jag inte bjudits in till olika gatherings och liknande. Vänskaperna (är det ett ord? nu är det) med mina vänner består i regel av att jag träffar dem, och sen träffar de någon annan. jag känner aldrig deras vänner, no matter how close. Detta har stört mig jättemycket och jag har undrat om folk typ skäms för mig.

 

tills jag insåg att jag gör likadant. visst sammanfogar jag folk, hela tiden, men nog fan ger det mig en del ångest. för jag är så läskigt rädd att bli överskuggad. att de ska tycka om varandra mer än vad de tycker om mig. det är ju dumt egenltigen, för vänskap mäts inte så, men det är ju så det känns jämt. som att man måste leva upp till något i alla ens relasioner. eller är det bara jag? jag tror inte att det är det, just med tanke på vad jag skrev först i inlägget. vissa människor tar det helt enkelt emot att sammanfoga; antingen för att de inte kommer funka (tro mig, det är verkligen inte kul) eller för att de kommer funka lite för bra. man borde skärpa sig, but alas, man skärper sig välidgt sällan när man borde.;)

 

yay, veckans titta-vad-jag-funderar-inlägg klarskrivet.