hopelosthead

en helt sinnessjuk festivaldag. vi började med angels & airwaves, som var lite sådär allmänt duktiga, och sen köpte vi mat och såg the hives i gräset i väntan på regnet som aldrig kom. svenskpower och sånt!:D vi såg sen också crystal castles, och pappa beskrev sångerskan såhär:

"hon är lite knepig. hon har lila hår och går omkring som thåström på crack."

hon var lite speciell. och en låt var faktiskt bra, upptäckte vi.^^ sen var det you me at six, som var ltie av en besvikelse faktiskt. vet inte vad jag hade väntat mig och alltså inte vad som var fel, men ja jag vet inte.;)

bombay bicicle club var näst på tur och de verkade inte ha en aning om hur och varför de hamnat på scenen. "det låter typ som: vi slår lite här, och så gör vi ltie ljud, helt randomly." sa pappa om det. men sen, sen, var det äntligen paramore! vi stod då mer bland folk än annars, så det blev mer som att man umgicks med publiken än såg bandet. jag sjöng hela konserten med mina lungors fulla kraft och fick till och med höra att jag sjöng fint. toppade lätt min kväll.;) men ja sen var det lite cure, och sen gick vi hem. här är vi nu och tittar på...cure, på tv:n, från konserten. men där vi är nu var vi inte när det var. sjukt konstig mening. jag är nog rätt trött ja...