hopelosthead

vispen: Men nae jag försvann ju inte, jag stod på samma ställe nästan hela tiden! Men du sjöng ju, så det var ju inte så lätt för dig att veta.;)

(detta blir ett sånt där tvådelat inlägg)
första delen:
åkte lite spontant med mamma och pappa till en literaturkrog som Veras mamma hade. Det var en random poet vid namn elsebritt (hardcore namn!) som pratade om skamm och andlighet och annat sånt djupt skit. jag drack cola zero (jag klarade det! victory!) och sen kom Herman och jag pratade med Vera och honom en bra stund om lite allt möjligt som inkompetens, tonartssänkningar, coola instrument och allt möjligt annat. Väldigt lyckad kväll!

andra delen:
jag har panik. så att det blir svårt att skriva ibland. Sm i överreaktion och det fattar jag också men jag antar att jag har kontrollbehov och jag vill inte se någon så genuint bra raseras. jag fattaaaar att alla gör misstag och att det inte är mitt problem på något sätt jag vet inte ens varför jag bryr mig? men det känns som om all oskuld är borta ur världen. säg inte att jag är dramaqueen för det vet jag redan. det är inte så men det känns så och det kan jag inte hjälpa. som om all barndom och naivitet är sönder. och jag vet att om du hade funnits kvar hade inget av det här hänt och det motsäger ju det där jag har hållit fast vid om att du inte ska behöva ta hand om oss men jag vill att du ska göra det och det kan du inte och jag fattar ju det också tänk det är en massa man fattar eller hur? men blah, det var ju en så fin kväll och så fuckar jag up den såhär...bra gjort emma! Vill avsluta med att thåström är bra skit. och att det är världens fulaste efternamn förutom typ riddarstolpe. det kan man heta. Det känns bättre nu, men det märker ni nog. Eller vänta...nej. det känns inte alls bättre när jag tänker efter. ;)