hopelosthead

idag var vi på santa monica beach och gick omkring på stranden. sjukt fint ställe. alla behöver lite strand för själen, som jag sa. vi åt också lunch på babagump, vilket är en restaurang vi har tjatat om sen vi var i usa sist för fem år sen. det var faktiskt lika gott som då, tro det eller ej!

 

Men alltså jag saknar Sverige. att sjunga, saknar jag. och folk! fy fan vad jag saknar folk! att smsa, prata i telefon, träffa någon fin människa. I need it! och mest av allt saknar jag dig, såklart. kaosmycket. inte för att det gör någon egentlig skillnad att vara i usa eller att vara fem minuter ifrån dig. nästan lättare såhär. hatar att jag är så nära dig annars. hatar att jag ibland inbillar mig att du ska vara här. bara för jag så jävla gärna vill att du ska vara det. blah, nu vill jag hem men jag ska vara här i elva dagar till eller om det är tolv...damn.