hopelosthead

jahamen ja, då var det måndagskväll och jag är på ett relativt mögdåligt humör faktiskt. för jag är trött på detta. trött på att allt ska vara ett statement, ha en tanke, betyda någonting. att det bara inte kan få vara lite som det är utan att allt ska vara av en anledning. jag vägrar. jag tar inte det mer. det är vad jag säger, men så är det inte egentligen; det finns nemligen inget man kan göra åt saken. fast jag tror alltid det. jävla skit. kan allt inte få vara lite casual? kan man inte bara få inte höra av sig på några dagar, av ingen anledning alls, bara för att man har annat för sig. så som det är med alla ens vänner. det har aldrig fått vara så. men jag måste leva så och jag vet inte hur det ska gå till. för det kan inte bli casual om inte båda vill det. då blir det ju bara konstigt. fan, jag orkar inte, jag vill till skolan imorgon och se hur allt blir där (fast jag är lite orolig där med faktiskt) istället för att sitta här hela dagen imorgon och vara trött...