hopelosthead

klockan är 01:21. jag sover inte. varför sover jag inte? för att jag inte har känt för det. jag har inte försökt gå och lägga mig i flera timmar, men inte kunnat. jag har ingen ångestklump i bröstet över att behöva gå och lägga mig heller. Jag behöver inte berätta för någon att jag går och lägger mig. jag kunde ha lagt mig vid midnatt, så som jag velat göra så sjukt många gånger, utan att känna mig skyldig och undra vad som händer när jag går. men jag hade också kunnat satnna uppe tills jag gick upp, om jag ville. varför? för jag är litad på. mamma kommer inte in och skäller ut mig för att jag är uppe sent. pappa säger inte åt mig att inte smsa mitt i natten. för det får jag göra. jag fattade aldrig att deras bristande tillit faktiskt berodde på mig. men det var så skönt när det släppte. när de lät mig vara, för de såg att jag kunde fatta mina egna beslut. för det kan jag tamigfan. och jag älskar det. att inte vara bunden till något jag inte mår bra av, att kunna vara stark i mig själv och sitta uppe på natten bara för att jag vill utan att meddela mig till någon (utom hela fucking syberspace just nu men aa whatever). jag kan sova igenom hela nätter och det är underbart. jag är officiellt lycklig just i denna stund. jag ville bara att ni skulle veta det...

detta inlägg var från början tänkt att vara typ en mening långt. så gick det med det. xD