hopelosthead

detta med att hålla ihop är inte det lättaste, ska ni veta. den här (skol)dagen har precis börjat och jag har redan fått totaldamp på linus (men det märkte inte han) och sen säga åt honom att vara lugn och andas inför provet när det var jag som behövde lugna ner mig. men jag kan inte, jag kan inte vara naturlig vilket var min föresats för jag känner mig så ful och oönskad. det är inte så det fungerar, har jag intalat mig, men det blir så ändå. jag försökte intala mig om att jag får finnas var fan jag vill, men så fungerar det inte. för det syns och jag vill inte göra det mot dig. du borde få slippa för du vill ju det eller hur? du vill att jag ska sluta vara så mycket, men jag kan inte jag försöker men jag kan ju fan inte vara mindre än vad jag är alltså för mycket. jag vill ju bara finnas för dig, men det vill inte du och varför fick jag för mig att jag kunde hjälpa dig? varför tror jag att jag kan göra ditt liv bättre när jag försämrar det? get real emma. jag vill inte vara här, jag vill bort, men jag kan inte komma bort. jag vill gråta men inte så du ser för jag vill inte ge dig skuldkänslor. det är ju inte ditt fel att du inte riktigt orkar. du kan ju inte hjälpa det. men snälla ta mig härifrån, till en plats långt tillbaka eller inte så långt ta mig tillbaka till februari och mars. nu. jag vill få finnas som jag är, det får jag inte, jag kan inte hantera det det syns ju så fort jag tar ett andetag. jag fick för mig att jag skulle orka. jag underskattade dig. jag gör ju alltid det. jag behöver någon som lugnar ner mig, någon att prata med, nu. någon jag får freaka ut hos. men det kanske blir bra, what do I know...jag borde bara sluta tänka på dig. det borde bli bra då. men så funkar det ju inte heller. men jaja tiden går, snart får jag äntligen komma ut härifrån. eller inte speciellt snart tyvärr men ändå. usch...