hopelosthead

en sak jag ofta får höra är hur bra minne jag har. jag brukar skryta med det också, att jag kommer ihåg en massa saker. Men här kommer det konstiga:
Jag skäms egentligen för det. och låtsas glömma bort saker heeeela tiden. "vad heter det nu..." "det hände vid något random tillfälle" osv osv. jag vet ju precis vad det hter, och när det hände. oftast på datumet! varför kan jag inte stå för den kunskapen? det är ju jättebra att komma ihåg saker! jag blir också jätteförvånad när någon annan kommer ihåg något jag kommer ihåg, för att jag inte tror det är "okay" att komma ihåg det. men det är det ju! varför håller jag på sådär, när jag ibland kan kalla mig själv stalker och nästan använda det som partytrick? gör jag kanske bara det för att jag egentligen skäms? lite samma sak är också att jag låtsas vara ganska korkad ibland. jag vågar aldrig säga ett svar i skolan utan att lägga till "...tror jag" och låtsas ofta, som sagt, glömma bort ord och namn jag egentligen kan. som om jag är rädd att vara smart. ska inte det vara positivt? jag är väl rädd att vara dryg, antar jag...men det är som ett beroende. jag gör det till och med för mig själv. när jag berättar om drömmar i min drömdagbok skriver jag ofta inte ut riktigt hela drömmen. bara för att, liksom. jag kommer ju oftast ihåg detta efteråt och kan se vad jag inte skrev ut. hur patetiskt är inte det? :( ja, detta var emma-analyserar-sig-själv-spalten för veckan! xD