hopelosthead

läser blogginlägg om saknad och förlorad kärlek

sjunger sticket på "josefin", som innehåller ett ord som påminner om ett annat ord och trots att själva raden är så meningslös låter jag sjukt kärleksfull när jag sjunger den.

det är väl som maria säger, det är höst. man vill bli värmd, typ. sjukt primitivt.

de säger att jag borde hitta någon annan, fokusera på någon annan för att lättare komma över dig. och jag vet att man inte hittar någon om man letar, men jag vill uppleva det där himlastormande igen.

och det konstiga är att jag relaterar till henne, fortfarande, onödigt ofta. så mycket påminner fortfarande om henne. det kommer väl alltid vara så, I guess.

obs: jag mår bra, jag bara tänker. so no worries.