hopelosthead

Så idag träffade jag Fredrik och han peppade mig något enormt. vi gick omkring och tränade "ansiktsseende", alltså ekolokalisation, och därifrån kommer rubriken. sen tyckte han också att jag skulle ta bussen till skolan. and I was like whaaat. men fatta hur sweet mitt liv vore då, egentligen. de där extra prata-med-folk-minuterna jag alltid önskat mig hade jag kunnat få, för jag skulle bestämma helt själv när jag skulle åka. han tänker helt annorlunda, men jag älskar det. det kanske kan bli något av mig. jag lagade dessutom mat nästan helt själv idag (pappa rättade till plåten när jag inte fick in den klokt). fisk och bollar. i ugnen, ja jag vet, men jag älskar min ugn. nu lyssnar jag på min lista, som är sjukt lång. har haft på den sen tre, med en liten paus när vi åt, och den slutar inte. it´s awesome. mamma har varit ute med lukas sjukt länge. jag börjar seriöst undra om nåogt är fel. det var inget, uppenbarligen. hon hade bara varit hos mormor sa hon nu när jag ringde. men nä, det var väl det jag hade och säga.