hopelosthead

livet är fantastiskt för tillfället. Jag är bara allmänt pepp på allting. Vi har liksom fått en extra timme, bara det! Och mitt skrivbord är rent nu äntligen. förstår inte varför det var så svårt för mig att ta en disktrasa och torka bort all intorkad skit på det. (ja, intorkad skit. det var verkligen så illa). vi har dessutom bokat biljetter till marina and the diamonds i januari! både mamma och pappa vill hänga med! mamma har ju börjat gilla flera av hennes låtar nu, till och med. "feeling super super super suicidal!" utropar vi allt som oftast här hemma. konsertpepp tjej är jag, alltså! first aid kit om bara 13 dagar nu ju, woooo! och stockholm imorgon! och idag ska jag skriva och vara duktig (eftersom jag till slut bestämde mig för att inte ta med datorn och skriva på tåget, eller vi får se...det är ju väldigt länge jag ska sitta där alltså) och träffa maria vilket jag hade glömt. och jag lyssnar på en riktigt bra låt nemligen red med taylor swift. jag skriver om den så den handlar om moi. is funny. henne vill jag också se! men en annan sak jag tänkte nämna i detta högst ostrukturerade inlägg är att jag är så otroligt glad att jag vet vad jag vill. för en gångs skull är det jag som har koll. som undrar vilka städer jag borde ställa mig i bostadskö i för att kunna gå på de skolor jag vill gå på (om jag inte kan bo på skolorna vilket jag inte verkar kunna göra i nuläget men vi får se). visst, det är en helt meningslöframtid jag har givit mig själv. ingen kariär, inga pengar, ingenting finns i mitt yrkesval eller sysselsättningsval I dunno (alltså skriiiivaaaa). men fuck that! jag kommer iallafall inte driva omkring utan att veta vad jag vill. om jag kommer in någonstans, that is. det vetefan alltså, speciellt om jag får vg i svenska b (vilket jag nästan säkert kommer få, skjut mig lite tack. men skitsamma, för jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen! det har ni nog förstått vid detta lag. nu ska jag ta ut glädjen på något annat.:)