hopelosthead

Jag vet iallafall inte. Vad tänker man när man skyndar ifatt folk man inte har något att göra med, egentligen, för att bara sitta tyst och äta med dem? Varför blir man kär i någon i vars liv man tillför ingenting, som inte behöver en men som man ändå dras till som en jävla magnet utan att ha något val? varför är det såhär med allting? jag vill inte att det ska vara så. vill inte vilja bli behövd av någon jag inte har någonting gemensamt med. som har andra.

 

in other news så är jag bra också. tränade igår goddammit. duktig tjej. wiiieee. men ja jag känner mig överflödig i sociala sammanhang, på ensemben (here we go again) äsch shit förlåt. jag är bara inte på någon bra plats atm. såklart är allt bra egentligen. eller är det det? jag vet inte. jag vet verkligen inte...