hopelosthead

Hej!

Oj, nu började jag med ett "hej". Sjukaste. Hursomhelst...hur gick det idag med mitt möte? Bra, en stor del i alla fall. Jag lyckades först ta mig till Jönköping (ja, allt detta är bedrifter för mig, ni får helt enkelt leva med det) och blev mött av diktatorn. Han var allmänt underbar och följde med mig på mötet, eftersom jag ju var i panik (så får jag inte säga va? Vad får jag egentligen säga?). Själva mötet gick helt okay. Jag ingrep i en diskussion, det måste jag verkligen notera här i bloggen. Crazy. Sen åt vi mat (yaaaaaay) och diktatorn var mysterisk. "Jag är inte liten bara för att jag tycker att en citron ser ut som en citron, när det är en apelsin!". What.

 

Sen: Dramatisk hemresa. Jag satte mig på tåget och fick veta att det inte fanns några taxibilar förrän en och en halv timme senare. Kuuul. Så jag fick hjälp av konduktören in till stationen och sen av mamma ut till bussen som jag lyckligtvis hann med. En random skånsk man hade koll på hållplatserna (hej Nässjö jag vill gärna att du skaffar utrop tack (hej Emma jag tror du är i fel sällskap what is this I don´t even)) och sen skulle jag hitta hem från en hållplats jag inte sett sedan i augusti. Mamma försökte guida mig, men jag irrade mest runt. Sen kom en helt underbar tant och följde mig hela vägen hem. All kärlek till henne! Nu sitter jag är, är helt slut och kan inte förmå mig att skriva min uppgift. God natt.