hopelosthead

Det är fan konstigt, livet. Att jag sitter och studerar Berny Pålssons blogg och undrar varför hon så måste skriva om allt som händer i hennes liv...för att sen inse att jag gör det samma. Så sjukt konstigt beteende. Att jag lyssnar på my best friend, konstigt det med. "Damn, I wish I was a lesbian" och så blev jag det. Bara sådär. Kan fortfarande inte riktigt förstå hur det hände även om jag har gått med på att ni har rätt, det hände faktiskt. Ja, jag var kär, jag kommer bara inte ihåg hur det kändes men när kommer jag ihåg sånt liksom? När jag tittar tillbaka är det ju uppenbart. Jag var kär långt innan vi blev tillsammans. För det blev vi ju och jag minns inte det heller klokt. Så nej jag minns inte allt. Och sen slutade jag vara lesbisk, bara sådär, och föll handlöst för en grabb. Så sjukt otippat. Konstigt, som sagt. Och det blev ingenting med det och det är väl en jävla tur ändå. Jag behövde inte det kaoset och ber om ursäkt till alla som fått stå ut. Then again, jag kan inte komma på en tid när jag inte varit något att stå ut med. Det vet jag, för jag är den som oftast måste stå ut med mig själv. Innan allt det jag skrivit om nu var det ju svarta änglar och satan och böcker som i efterhand bara är helt jävla sjuka och ger uttryck för hur morbida barn och ungdomar faktiskt kan vara. Jag behövde uppenbarligen alla de där kuratorsamtalen jag aldrig förstod vad jag skulle ha till. Sen att jag hade en kurator som när jag berättade att jag hade en inre demon bara frågade "hur begränsar detta ditt liv?" och sen gick vidare kanske också är relevant. Det enda hon någonsin lärde mig att vi alla är själva. Så jävla sant. Jag behövde nog höra det då, kan jag tänka mig. Då var jag så långt ifrån själv man kan vara. Sammanflätad. Det är aldrig hälsosamt att sitta ihop på det sättet. Ja, jag kommer alltid tillbaka till det. Mitt liv har egentligen varit mer än så...tror jag. Jag glömmer. Oftare än ni tror. Datum och händelser, raka linjer, funkar. Känslor, tankar, åsikter...det går inte. Måste konstant skriva ner för jag har ingen kontakt med mig själv. Och där har vi väl svaret på det jag började inlägget med; jag skriver upp allt för att veta det själv. Som Berny antar jag. Fast verkligen inte ändå. Och jag tror precis passenger sjöng om cider som flyger. Det hade faktiskt varit gott. Synd att jag missar alla festligheter nästa helg (ja, jag stannar...fy fan vad jag har våndats över detta beslutet, jag borde kanske lyda mitt eget råd och chilla med livet). Vore kul ändå. Nej, Emma, sluta ändra dig för nu har du ju bestämt dig din jävla idiot! Du är ingen idiot, jag tycker om dig. Förlåt Emma. Nejmen jag får träffa alla skåningar när jag kommer hem till jul istället. Påminner mig om rubriken, första december. Det har blivit jultider igen. Jag är för detta ändå. Bra skit. Nu får detta mycket splittrade inlägg vara slut.