håkan hällström och hästkalkonen

vispen: aw, vilket charmig kommentar. gräslök och kärlek ftw!
 
alltså, alltså jag är så jävla gald just nu. för att jag kan sjunga igen! utan att omedelbart behöva hosta eller känna mig dålig. jag vågar testa gränserna för mitt register och så jävla dåligt är det inte! jag kan ju sjunga anastacia, god damn it! :D
 
men vill ni veta något annat kul? ja, det vill ni. jag har börjat utveckla missbrukartendenser. det var alltså mer ironiskt kul det där. så idag, när drogen uteblev, var jag på skithumör hela förmiddagen. det var elin också, så vi var lagom muntra när vi skulle äta. men en subwaylunch med cola gjorde allt bättre (cola=endorfiner, it´s fucking science, det hjälper) och på polhem hade vi faktiskt väldigt kul. förklaring till andra halvan av rubriken kommer här:
-men emma, tycker du verkligen att han är snygg?
-...ja, det tycker jag! vadå då?
-men han ser ju ut som en häst!
*jag skrattar*
-en häst med glasögon!
*jag skrattar mer, och vi berättar detta för andra i klassen*
-men nej, jag tycker mer han ser ut som en kalkon faktiskt.
...alltså. jag håller fortfarande på att försöka få ihop det där. jag är kär i en hästkalkon, yall. det första då? jo, så här var det:
mamma: var det där emma?
sara: var?
mamma: på bilden!
sara: *tittar* det där är håkan hällström. inte emma.
så...ja. det är det som är rubriken.
 
får jag prata om hur bra elin är nu? bra. elin är bra. hon hjälpte mig att hoppa omkring idag på uppvärmningen, bryr sig hela tiden, reagerar när andra är dåliga ("ska du ta henne eller ska jag ta henne?" är ett exempel på en dålig sak) och hon kan helt plötsligt säga saker som "svante...det låter som någon som bor i en svamp och har ett nötskal på huvudet". what. hon spånar också om vad eleverna och lärarna gör på fritiden och annat awesome. jag tänkte också ragea på musikalen, men nu har jag ingen lust, so there. det gjorde jag dock en väldigt lång stund i eftermiddags, innan jag hackade grönsaker och lyssnade på regina spektor och blev glad igen. för att sen ragea lite till. så höll hela familjen på. förutom pappa, för han är på after work. fortfarande! weird enough. nu ska jag sluta blogga. hejdå kära ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0