hopelosthead

Oh haaii!

Idag är det tisdag och min andra av två dagar av Skåne-mellanlandning. Den första spenderade jag delvis med Maria. Vi fikade i gräset och lyssnade uppmärksamt till kyrkklockorna för att försöka förstå varför de slog som de slog. Vi blev bara mer förvirrade ju längre tiden gick. Varför slå fem slag klockan ett, liksom? Fyra av ett slag och ett av ett annat. Så jävla random. Domkyrkan, kindly explain yourself!

 

På vägen hem hade jag bussdrama...igen. Inte så "igen" för er, eftersom jag ofta glömmer att nämna dem. Men det igår var nog värst hittills. Vi närmade oss ändhållplatsen, där jag skulle gå av, och mamma ringer mig. Hon meddelar att hon har sett bussen komma till hållplatsen...och sen köra iväg. Jag ropar till chauffören: "Har du kört iväg? Stannade du inte på hållplatsen?". Han undrar vad jag gör där (:o) och säger att han inte visste att någon var på bussen och att han ska köra till brunnshög. "Gör helst inte det" svarar jag och han får köra tillbaka mig. Om mamma inte hade sett det, hade jag antagligen suttit kvar en stund och undrat varför det tog så lång tid att komma till Flygelvägen. Bra och sådär. Andra draman lately har bland annat bestått i att få ropa åt chauffören att stanna och sen anmärka "vilka fina utrop ni har här, verkligen", och såklart att gå vilse när bussen står på fel sidan vägen. Jag vet inte vad dt har tagit åt dem nu för tiden. :(

 

Nåja, kvällen bedrev jag med att spela in låtar (:D) och sen prata med Linus i tre timmar om bland annat ålder, varför jag är alergisk mot politisk korrekthet och fördelar/nackdelar med heterosex vs homosex. We remained undesided på alla punkter, men det var trevligt ändå. Nu räcker det. Förlåt igen om inlägget blir kaos. Jag ska fixa datorfanskapet idag (om det går).

Hej ni!

Nu har jag varit i Ulricehamn på bröllop och annat släktande. Men jag kom på att det kan jag omöjligt börja med! Jag måste börja med vägen dit, för då åkte jag via Nässjö och skooolaaaaan!

 

Alltså, alltså, det är jättefint där. Busshållplats precis vid skolan, små fina hus och allmänt lantlig känsla. Sen kan den strålande solen ha bidragit lite också, men ja. Vi hade tur och hittade en vaktmästare, som visade oss runt i skolsalar och matsal och...*drumroll please*...mitt rum! Han kunde kolla vilket som var mitt och släppa in oss! Hur var det då? Well, stort. Så stort att jag är övertygad om att jag kommer att gå vilse. De gav mig det rummet eftersom jag har "ett fysiskt handikapp", men efter att ha sett hur små de andra rummen var kände jag inte att jag behövde skapa en scen kring detta. Det betyder hursomhelst att jag får plats med fler gäster, och det är ju positivt!:D vaktmästaren var också mycket trevlig, vilket ju är bra inför framtiden och sådär.:)

 

Ulricehamn var det sen alltså, eller jag har ju inte bott där egentligen. Jag har bott i Dalum, men det är inte så intressant för någon annan. I torsdags hade vi quality time med farmor och jag och pappa vann två gånger i kanasta! What. Vi hade kunnat vinna i fredags också, om inte jag hade slängt en åtta. Jag konstaterade efter en stund att "åttor vill bara alla illa. De är chaotic neutral!" och jag säger att jag inte är en rollspelare. Jodåsåatteh. I fredags fikade vi också och jag förbannade att vi har så lite päronsoda här nere. Vad är grejen med att de alltid har det på alla andra ställen? Men vi har åtminstone lika goda kakor här. Vi grillade sen med annan släkt som dök upp och pratade om lite vad som helst. Mest barn, eftersom min kusin har tre sådana och de tenderar att få all uppmärksamhet, så som barn brukar. Oj vilken katastrofal mening! Jag är trött, okay?

 

Igår var det hursomhelst bröllop. Det var en annan kusin, Lisa, som skulle till och gifta sig. Det var ett mycket trevligt bröllop och jag bondade en massa med Angelica, flickvän till yes, you guessed it, en annan kusin! Denne kusin är dock Henrik, så honom kanske någon av er faktiskt känner till. Också känd som "min blinda kusin" (han har sagt så om mig också). Hursomhelst, det var Angelica jag pratade om. hon var mycket trevlig och det är alltid underbart att träffa någon som förstår vad jag säger i något sammanhang (musik i detta fall). Efter en serious business-middag och mycket tårta och kakor för min del var det efterfest, som jag mest satt och...satt igenom. Jag och mamma engagerade oss i Lis och hennes obenägenhet att sjunga rätt text till ebba grön. Det var ganska miserabelt och ganska underhållande samtidigt. Sen fick jag och mamma nog och bestämde oss för att sova, men först blev det ett deeptalk med en fjärde, något överförfriskad, kusin. Detta var mycket fint och det kanske kommer ett sånt där tankeinlägg om det. Eller inte. Det kan endast tiden utvisa. Idag åkte vi hem, och jag har glömt en massa saker som inte riktigt får plats så jag skriver en liten lista här på slutet:

-"prästen" (det var ingen kyrklig vigsel, men bara så ni vet vem jag menar) sa fel namn vid ett tillfälle, eller hon råkade byta ut en bokstav snarare. Så bruden är inte riktigt gift...men det vet hon nog inte om själv.

-Brudgummens moster kallade mig under hela kvällen för "den store författaren" och var helt starstruck. Inte för att jag är författare eller så...men tack ändå, liksom.

-Min hobby idag har varit att fråga en nioåring "varför tycker du så?" eller "vad menar du med det?". Han...har inga svar.

-Det andra barnet i ordningen (två och ett halvt) fick inte dricka cola, så vi kallade det kaffe. Detta blev snabbt ett running joke. "ska du ha mjölk i kaffet?" "kan du gå och ta ett glas kaffe till mig?" och så vidare. Hon fattade aldrig.

-om det här inlägget är kaos, så...vet jag inte vad felet är. Min dator flyttar runt i texten lite hela tiden. Och ja, jag har inaktiverat både musplatta och pekare. Jag vet inte vad han vill. :(

Ibland, som idag, stannar jag upp och undrar varför vi har fortsatt försöka. Vi har försökt i fyra och ett halvt år nu. Trots det svarta som alltid legat där, under huden och i våra tankar, har vi fortsatt. Men för vad? Det blir ju ändå alltid tomt. Det blir fint, folk säger "vad bra!" och "det trodde jag aldrig!", men sen blir det tomt. Nu vet jag inte ens vad som hände. Jag vet bara att du ska någonstans och att jag inte har en aning om var du ska (vart du ska? Jag är för osäker för mitt eget bästa på hur man skriver det där). Jag vet inte vad jag vill, borde göra. Höra av mig I guess. "Is something wrong?" så läskigt inövat. Jag tror jag kan gissa vad du tänker. Inte säkert, men jag kan definitivt försöka. Som du sa: "vi utvecklar inte varandra". Vi gör kanske inte det. Ändå vill jag inte ge upp. Jag är på väg att göra det, så som alla andra gånger, men jag vill inte. Varför? För att jag nog inte kan. You´re the only one who knows exactly what I mean. Du känner mig bäst, vet allt om hur jag tänker. Vi kunde vara tragiska tillsammans långt efter att det ansågs normalt. Nu vet jag inte vad du gör. Det har bara gått en vecka, men det känns som en livstid. Som vanligt när jag inte är där, går ditt liv i dubbel hastighet och jag hinner långt ifrån med från min åskådarplats. Varför jag fortfarande bryr mig om vad du gör? Det är sån jag är. Det gick månader uta natt jag visste, minns jag. Undrar om det var så här jobbigt? Jag kan verkligen inte minnas. Jag tror inte det. Undrar hur jag fyllde ut allt tid? Hur lång tid var det, egentligen? Tre månader? Lite mindre? Känns som ingen tid och som all tid. Som om vi inte pratade på ett år när vi i själva verket mest pratade...for no aparent reason. Men jag saknar dig, okay? Det får jag göra. Och jag ska, ska, ta tag i det. När jag känner att jag orkar. Just nu är alla sociala interaktioner energikrävande, så det känns inte helt lägligt. Men ja, jag tar tag i det. Snart.

Hej era jävla idioter och välkomna till ett inlägg från ert alldeles egna hopelosthead. Hon (det? hopelostheadet...eller?) har namnsdag idag, om någon undrade. Det visste hon inte förrän hon fick ett sms där någon grattade henne. Det var väl...trevligt. Inte för att jag bry namnsdagar eller så, men det är en dag, så därför är den trevlig. ...eller alltså...det är en dag när man firar något. Inte så att precis alla dagar är trevliga bara för att de är dagar. Det vore liiiite för optimistiskt.

 

Nejmen om man skulle säga något semi-relevant i den här skiten. Rubriken! Det är relevant. ...och ganska konstigt. Men jag ska förklara, för en gångs skull. Jag och Olle diskuterade hur man är om man är en blandning mellan a chick and a guy, och döpte det till chuy. Jag kom sen på att det måste uttalas chai, oc hvi undrade om man kunde dricka sånna. Han trodde att man kunde dricka honom. Sen idag skrev han att han drack en ischai, och undrade om det räknades som kanibalism...which it obviously does. So there you have it. Så...vad har hänt idag? Jag har fikat in the stad för att därför med mina föräldrisar och suttit här cause that´s what I do. I alla fall tills mitt maniska (för mig) resande tar sin början. Scary enough. Jag vill ju bara vara hemma! Bara vara här, i mitt lugna, utan att behöva klamra mig fast eftersom jag vet att ingen kommer att försvinna. Och det är väldigt, väldigt fint på sitt sätt. Men så får jag allts åinte ha det. Jag orkar inte åka omkring och sen flytta! Med det inte sagt att jag inte vill åka till allt jag ska åka till, för det vill jag (nästan allt i alla fall). Nu har jag yrat nog, och ska skriva ett inlägg till. Dagens motsägelse, var det där...

För vad? För att blogga! (shocker.) äntligen! Vad är min ursäkt för denna sjuka frånvaro? Har jag varit borta på något trevligt äventyr? ...näe. Jag har bara varit väldigt, väldigt lat. Det är jag egentligen än. Det enda jag egentligen vill göra är att sitta instängd på mitt rum, i mina egna tankar. Allt annat är på tok för jobbigt.

 

Men liiiite annat har jag gjort. I fredags skulle jag och Olle till exempel åka till västgrillen (for backstory, check may: inlägget heter "gotta let it happen" och nej jag kollade inte upp det utan jag kunde det jag behöver inte alls hjälp), men det visade sig att de hade stängt...igen. Så vi åkte tillbaka till Lund och vår reservplan, viggos. Där satt vi extremt länge och hade både mycket seriösa och ganska oseriösa diskutioner. Kvällen slutade med lite burger king-drama (nej vi åt inte en hamburgare till, take a breath) och jag var lite sådär lagom genomtänkt som jag är. Men allt gick bra så no worries. I helgen gjorde jag ytterst lite. Plockade vinbär (wiii), lyssnade på sommarprat av folk jag worshipar och satt som sagt mest här.

 

Idag åkte jag återigen till Danmark, nu med Elin, Olle och Isa. De köpte sprit, jag...stod utanför spritbutiker och vaktade deras saker. Vad gör man inte för sina vänner liksom? ;) men vi hade det trevligt också såklart. Jag och Elin konstaterade att vi faktiskt har saknat varandra (who´d have thought? xD) och både Isa och jag var onda mot typ allt och alla. Jag är ju som sagt inte så bra på att umgås med folk just nu. Och det är dumt med tanke på hur lite jag kommer få vara hemma den närmaste tiden. Blah. Eller jag ska inte klaga, det är ju kul saker jag ska på, men jag inte bryyy! Nu: Mer ensamhet, ja tack.;)

Hej och sånt!

Nu ska vi sluta vara super serious business för en stund, och prata om de senaste dagarna. Dessa har varit mycket trevliga. I tisdags var jag "en kulturell party-kvinna" (som diktatorn skulle säga) med Agnes. Vi promenerade till staden, för att "ta en drink" på mejeriet med hennes kompis Malin. Det var mycket trevligt, och efter att denna lämnat oss gick vi omkring lite, för att sen sitta och ha djuuuupa samtal i stadsparken. Det är helt förunderligt (eller vad man säger) att vi kan ha såna samtal utan att någon av oss (oftast båda) får totaldamp. Det är uppfriskande och awesome på alla de sätt. Sen gick vi hursomhelst tillbaka till mejeriet, för att se på utomhusbio. Filmen var riktigt bra, förvånande nog, och Agnes syntolkning gjorde allt ännu bättre (killen bredvid oss gick...jag undrar varför). Jag träffade på Maria och Karin, och fick sen stifta bekantskap med Agnes kompisar som fram till dess bara varit mytomspunna historier. Om man kan säga att någon är en historia...

 

Igår fick jag, trots den relativt sena hemkomsten, ta mig upp tidigt och åka till Kristianstad för att träffa diktatorn. Vi åkte vidare till Åhus, för en mer än två timmar lång promenad vid havet i den sjuka värmen. Det blev mycket cola-pauser och både solbränna och skavsår of doom för min del. Men många intressanta samtal hanns med och över lag var det en väldigt trevlig dag. På kvällen åt jag lax hos mormor och sen tog jag det extremt lugnt, vilket också har varit dagens sysselsättning. Vi gjorde i och för sig tacos här hemma, så här dagen innan mamma och pappa återvänder från amerikalandet. Jag har kommit fram till att jag saknar dem. Lite.;) bra övning, antar jag, inför min flytt som är om jättekort tid. En månad om ni undrar. Kaaaaaaooooos. Det var hursomhelst det för idag.

Kära bloggläsare

Det förra inlägget var väldigt onödigt, och det inlägg som skapat mest drama i den här bloggens snart sexåriga liv. Jag tänkte inte alls igenom det innan jag postade, det gör jag ju aldrig. Men någonstans måste jag inse att jag inte skriver om fiktiva personer längre, utan verkliga, och att jag då faktiskt måste respektera folk. Jag har funnit någon slags sjuk tillfredställelse

Fakta:

Jag kan fortfarande inte läsa ditt namn i ett någorlunda romantiskt sammanhang (i en bok) utan att gå bort till sängen och krypa ihop i en liten boll

Ibland är jag osäker på om det är slut med allting, som jag så bestämt hävdar

Jag tror ändå det, men det ska vara suxesivt tydligen

I don´t do suxesivt, yall

Jag vill ha ut dig, helt, helst nu

Men du är ihopkopplad med saker du inte är

För det är ju inte dig jag vill ha

Det är något som inte finns

egentligen vill jag fan inte ha något förhållande

orkar inte illamåendet och tröttheten som är tvåsamhet för mig

fakta:

ibland tror jag att allt är oförändrat

att allt finns kvar

men så får det inte vara!

fakta:

egentligen har jag en bra dag

ska iväg nu wii

så eh ja, fint inlägg...

Vi börjar detta inlägg med rubriken, som jag har hört ett antal gånger det senaste. Det är nämligen en låt som har gått på repeat här i huset, bokstavligen, timme efter timme. Till slut uppskattade vi alla den. Idag har jag hursomhelst gjort väldigt lite. Jag har uppskattat Benjamins kokkonst; både karbonara och nuggets med pommes har ätits. Det första var dock Jack med på, tror jag. Det här är så otroligt ointressant! Jag har dock skrivit, faktiskt, och sovit halva dagen så det känns som tidigt kväll just nu. Klockan är typ sju i mitt huvud. Den var tydligen kvart över tio. Deppigt kan jag tycka. Så nu har ni sett att jag ännu är vid liv.:)

Nejmen hejsan!

Kul att det faktiskt är in the middle of the fucking night, med tanke på rubriken. Men idag har jag firat syster, efter ett sjukt djupt Maria-fika som jag inte orkar skriva om. (sämst kronologi alltid) Firandet var hursomhelst trevligt. Vi åt grillspett och pommes, vilket var väldigt uppskattat av moi eftersom jag inte hade ätit något på hela dagen (förutom fika). Sen lekte vi "superkubb". Regler: Två av tre lag spelar kubb, och när de "fått ner en kubb" (jag citerar rför jag vet inte hur det går till alls) skulle de springa till mig, få en textrad ur en låt och sen sjunga refrängen. Det lag som just då inte spelade skulle hitta på ett namn, en bild, en dans och en sång om sitt lag. Rubriken kom till under detta. Jag sa "you are my sweetest downfall" och en av spelarna (anonymitet för att jag inte kan stava namn) sjunger "Samson, get off the wall!". Redan Comedy, tyckte jag, men när de kom springande nästa gång sjöng han det som står i rubriken. Det blev sen deras laglåt. Så det var sagan om det. (mitt nya uttryck om någon undrar)

 

Sen skulle lag-sakerna bedömmas av en jury, bestående av mig, Benjamin och Jack. Vi var den bästa juryn någonsin. Därför skulle vi ha en egen tårta, tyckte vi, men det fick vi av någon sjuk anledning inte. Men vi fick i alla fall i oss tårta, och sen sen stämdes det upp i barbershop bara sådär. Så blir det när det är lelare på festen. Sjukt mysigt dock, när de väl lyckades hitta sina toner. Vi pratade sen om amerikaner, det sjukaste som hände oss under skoltiden och allt vad det kan vara. Nu...är det sent. *kollar klockan* ja, det var bestämt ganska sent ja. Tur att jag inte ska upp och göra viktigt imorgon. God natt, kära ni.:)

Är det inte sjukt att vi måste ha oss själva med oss överallt? Vi kan rensa vår facebook-tidslinje, men det vi har gjort finns kvar ändå. Jag kan ta bort alla inlägg på den här bloggen, men ändå har jag skrivit allt som står här.

 

Jag kommer alltid vara hon som trodde att hon var dotter till en bokkaraktär. Hon som inte klarade av vissa ord. Hon som förkastade vänskap för att ständigt vara tillgänglig, undergiven, äcklig. Hon som hade ett kallt skratt, var hög på oxytosin och itne förstod. Hon som skrev om våldtäckt när hon var elva och fick för sig att hon hade en extra personlighet. Hon som

Nu, mina kära läsare (alla två), har jag firat min fölsedag med mina bästa. Dessa är Olle, Isa (jag umgås inte alls för mycket med dem shut up), Agnes, Aron/Sweetie, syster och Benjamin. Vi åt sjukt god paj (courtesy of syster <3) och jag fick Epic presenter. Av Olle och Isa fick jag ett survival kit med massa pasta, pastasås, tomater, choklad och you name it. "du ville ju inte åka och handla, så jag kunde handla åt dig" sötast. Av både Agnes och Sweetie fick jag choklad; Agnes hade såklart köpt en candpypeople-låda ("är det läskigt godis? Jaaaa!" /mig) och Sweetie hade med sin choklad bifogat en dikt. Bäst. Isa irriterade sig på hund/kattstatusar på facebook och det hela urartade i en massiv kommentarstråd som hon sen läste högt med fantastisk voice acting. Vi gick på en promenad

Oh hi!eller något.

 

Igår hade jag inte tänkt göra något alls, men sen så gjorde jag inte det. Jag blev informerad av att Landskronakarnevalen skulle besökas, för att se Benjamins idol...Mojje. Jag vet inte heller men det var tydligen väldigt viktigt så vi gjorde detta. Jag överlevde dock, för den gotländska stämmgrabben var adorable och pratade inte med en som om man var dum i huvudet. Det uppskattades mycket av mig. Det var det enda som uppskattades.;)

 

Men inget ont som inte har något gott med sig! Jag åkte nämligen sen till Isa, för att umgås med henne och Olle. Vi skapade nya ord, spekulerade i djur man har i kroppen och var allmänt konstiga när vi inte var djupa. Det blev att vi sov över där, så vi försökte få plats tre i Isas säng. Det gick...ganska bra för mig, men kanske inte lika bra för alla.;) jag är dock hur trött som helst ändå. Rubriken...är min reaktion på olles engelska. Så kan det va.;)

 

& hälften av tiden har jag ingen aning om vad jag gör. Gör fel. "det är ju lätt att göra fel." no shit. Det är svårt att veta, snarare omöjligt. Jag vet inte ens vad jag borde göra, vad som är rätt. ...jag ljuger. För det vet jag visst. Men jag vet inte hur. Okay skit i det, jag ska äta nu och fira mig ikväll wiii

Ja det är ju inte min mest logiska rubrik, det där...i alla fall inte med tanke på vädret. Det är nämligen sjukt fint. Rubriken kommer istället från gårdagens grillkväll hos furulundsklanen, och är sagd av Malin. Hon var, för en gångs skull, inte särskilt ironisk. hon jobbar i ett växthus på sommaren i jeans, t-shirt och hoodie...och då är det lagom. Såatteh. Men kvällen var bra. Vi åt en massa mat och alla pratade om deras katter. De är

Shit vad jag relaterar till kärlekslåtar även  när jag inte är kär (yes I said it bitches). Eller så är det bara de fina gitarrerna och att låten går i dm som berör mig. Antagligen är det så. Sen är jag kanske ganska mottaglig just nu. Jag tänker, och det är ju aldrig helt bra. Vad jag tänker på? Att flytta, är en av sakerna. Kaaaaaaaoooooos. Göm mig lite tack. En annan sak är hur bra jag har det. Vilken tur jag har som plötsligt har en massa underbara vänner som bara kom från ingenstans och genuint tycker om mig. Ja, det är dig jag pratar om. Hej. <3

 

Ärligt talat är det mest passenger som tillåter mig att bada i vemod. Things you´ve never done. Hela wicked man´s rest-skivan är så fruktansvärt bra. Att den har funnits i 6 år utan min vetskap är skamligt. Det är seriöst en av de bästa skivorna. Och alltså jag ska bli en sån som går skrivarlinje. Shit så djup jag måste bli! Jag måste kunna en massa saker säkert. Rädda mig från detta tack. Som en present kom "floden" direkt efter. Jenny Almsenius for all the wins. Precis så här känns det. Eller alltså...inte så att jag vill ta livet av mig. Men "viska till mig att livet, det är en lång och otäck dröm." jag vill bli viskad till. Den här låten är magisk. Och jag vill bara finnas hos någon, vara trygg. Men jag vet inte vem jag vill finnas hos. Har inget backdrop. Fabricerar för att ha någon att sjunga om. Som rubriken. Jag vet ju inte alls vad jag pratar om. Och shit nu kom det en jätteläskig låt om ett barn som blir misshandlat. I was not prepared. Jag som ville bli trygg. Jomenvisst. Läser ett sms om hur bra jag är. Det känns bättre. Fortfarande vemodigt, men vemod är inte en negativ känsla egentligen. Bara...

Hej ni!

 

Jag är nu hemma efter ett Skåne-äventyr som heter duga med syster. Jag ska nu försöka ge mig själv tid att komma ihåg allt det där jag ska komma ihåg och skriva om. Vi började med att ta tåget till Malmö, där vi åt lunch på ett ställe som inte hette rose garden (tydligen), men som hade thaibuffé ändå. Jag åt nästan sushi. Det gör jag inte om. Det där med att vänja sig vid smaker är en myt, om ni frågar mig.

 

Sen tog vi ett tåg öster ut, och satt och lyssnade på musik och tog det lugnt enda till Simrishamn. Det var en mycket fin stad, konstaterade vi. Där fanns ett sjukt hightech bronsåldersmuseum (omg min stavning jag orkar på riktigt inte) där man bland annat fick gå in och höra en jättefin saga om solen. Vi uppskattade den, och så också kyrkan ("vi går in i kyrkan här, Emma. Den är säkert känd eller nåt.") och den mycket goda glassen vi åt. Eller jag tyckte att den var mycket god. Syster var tveksam. Efter denna eskapad tog vi bussen ut mot Brantevik, där vi hade bokat ett rum på ett vandrarhem.

 

Här började äventyret for real, och detta för att det inte fanns något att äta där. Vi antog att där skulle finnas typ en pizzeria, men icke. folk hade liksom bil och åkte till Simrishamn. News: Det hade inte vi. En sak fanns dock: En jättedyr fiskrestaurang. Så det blev en hamburgare var för 165 kr st. Och jag skojar inte nu. Det var dock väldigt väldigt gott (kan ha varit för att vi var hungriga), och rubriken skapades där. Det makar mer sense än vad man tror...förutom cracket. Ingen vet var det kom ifrån. Vi avslutade kvällen med karameller och tv på vandrarhemmet. Och nu kom jag på det fjärde citatet i mitt citatinlägg här under. Kan någon lära mig redigera inlägg nu tack. Det har ju bara gått nästan sex år...här kommer det i alla fall, från hallåan på tv 6.

"Här är ett mail. "Jag har just jobbat med bajstorkande i femton timmar. Alla jobb är alltså inte lika glassiga som ditt. Behöver du en efterträdare?" nej, inte vad jag vet. Men med tanke på vissa program som går här på sexan, är jag ju också omgiven av en del skit."

 

Idag försov vi oss crazymycket, men checkade bara ut en halvtimme för sent. ;) vi fick vänta på bussen i en timme och åt då frukost på den affär/kaffé (konstig gramatik was needed) som nu faktiskt var öppet. Wow. Väl i Simrishamn missade vi tåget med 30 sekunder, och fick då fika på kaffé kagan i väntan. Mycho goda chokladbollar hade dem, om ni undrar. Men till slut kom vi därifrån (vi var sooo over it) och tågade en stund under glatt lekande av gissa fråga tänka (jag var bra för en gångs skull) och gick sen av i Ystad. Där hände inte så mycket. Vi vann inte på lotteri och syster joinade amnesty for no reason förutom the obvious one...eh scratch all that hon gjorde i alla fall det. Vi fortsatte tåga, och hamnade i Svedala bara för och kunna säga "hej hopp i Svedala!"(does make sense). Där åt vi dessutom pannkakor på "kaffe och sånt" som för övrigt låg mitt emot "hår och sånt". Lite för bra. Vi åkte sen hem, och det var vi mycket glada för så att säga. "så att säga" blev för övrigt vår catchfrase, tillsammans med det optimistiska "tågen går varannan halvtimme". Kort sagt ett mycket lyckat äventyr med den bästa av alla bästa systrar!:)

Mina föräldrar och Benjamin sjunger för mig på min fölsedagsmorgon.

 

sången går: Med blommor och blad...

pappa(avbryter sig själv och utbrister förvånat): Inga blommor...och inga blad...

 

Olle pratar med sin hund. (shocker.)

Olle: Du brås på husse du.

Simon: ...Kan inte så mycket.

 

Syster ringer till en pizzeria.

syster: Hej, har ni utkörning?

Grabb på pizzeria: Nej...inte vad jag vet i alla fall.

(hur dålig får man vara?)

Rubriken är sjukt deppig, och beskriver exakt hur jag känner mig just nu. Det skulle ha varit en peppig rubrik, men jag orkade inte. Inlägget får bli peppigt istället.

 

Vi har firat supermycket idag wooo! Ann och Ronnie, av alla människor, hade vägarna förbi och vi satt och pratade hela eftermiddagen. Först åt vi (jag syster och brotherinlaw) sjukt goda ice Cream sundaes (stavningsgnäll icke välkommet) och såg buffymusikalen för att den är bäst. Sen kom mormor och selenarna, och vi åt sjukt god mat och spelade såklart Cluedo. Innan dess spårade vi dock ur med någon konstig lek där vi skulle säga olika saker på t och sen "tvillingar". Jag vet inte varför, men jag och Benjamin blev djupt into detta. Men Cluedo spelades som sagt, och jag berättar allt i fel ordning for no reason. Så var det, i alla fall. Nu är det nog tid för mig att sova tror jag. God natt /nittonåring tydligen

Jag är officiellt nitton, you guys! Rubriken är någon slags masakrering av 24.. .vet inte om det är positivt. Eller jag vet snarare att det inte är det...men det är okay för det är min fölsedag och jag gör vad jag vill!

 

Igår var jag hos Olle i Eslöv med honom, Isa, Simon och Elin. Påminn mig om att Isa och Simon behöver ett couple name n to the u, för jag orkar inte sitta här och skriva två namn. Jag är lat om någon undrar. Vi åt där vad Benjamin idag döpte till "smörgåstårtsbäbisar" och pratade om en massa störda saker. Jag och Simon diskuterade varför cookies n beans heter just så, och kom fram till att det var någon som bara hade kakor och bönor i sitt skafferi. Deppigt för denna person, konstaterade vi. Sen fick vi för oss att döpa ett band vi inte hade, och jag kom slutligen (efter någon timme) fram till "psykadeliskt slemm". Jag är fortfarande helt för detta namn. Förutom det pratade vi mycket om orgier, eller det var nog mest Simon och Olle...seriöst all dynamik i detta gäng är djupt intressant men ja. Vi tog oss sen mot landskronakarnevalen för att se Simons pappa spela i ett band som var vad jag och Elin kallar "the guys-musik". Vi vet inte vad vi tyckte om detta.

 

Idag har jag haft fölsedag. Det är ju det man har när man fyller år liksom. Jag fick presenter i form av pengar, en skiva och norskt godis från brotherinlaw, och det är i princip vad som har hänt. Syster bakar supersatsig

Men hej! Två inlägg på en dag, av vilket inget är ett tankeinlägg. What. Hm, det var något jag faktiskt skulle skriva ett tankeinlägg om. Det kom jag på igår. Undrar vad det var? Jag har ingen aning. Dåligt Emma.

 

Nu har jag hursomhelst varit på roadtrip till hälsingör (vad i det var felstavat? I sweat that´s not right...) med mamma, syster, Cia och Amanda. Det var/är kaosfint väder och det blev mycket fotande och skrattande (dock sällan samtidigt tyvärr). Trots att Johanna inte var med var hon ändå den störigaste på alla bilder. Hur man lyckas med detta vet inte jag. Rubriken ska såklart också förklaras. Vi köpte cola och i Danmark är tydligen ett av de vanligaste namnen Bror. Så Amandas cola hette bror och hon blev lite för fäst vid den. "mamma, vi måste spara denna!" "Bror och jag" och så rubriken alltså. Ja jag vet inte heller men väldigt kul hade vi åt detta. Så en lyckad dag har det varit, och såklart åts det glass med gräddbulle som det ska vara. Nu mellanlandar jag hemma, innan jag ska på fler äventyr...som ärligt talat inte är så äventyrliga.

Igår köpte jag först nya skor (fascinerande att när jag köper skor med mamma står vi och dividerar hur länge som helst, men med pappa tar vi alltid de första vi ser och de är alltid bra...hej mamma när du läser detta på jobbet på måndag! Det är inte ditt fel. Det är säkert mitt, eller något.) och sen och sen åt jag och gick på bio med mina föräldrar. Vi åt på stortorget och jag konstaterade att ja, det var här man fick mycket mat. Bakgrundshistoria: sist jag åt där, för någon månad sen, åt jag upp allt och frågade sen förvirrat "var det inte här man fick mycket mat?". Bra Emma. Vi gick sen i alla fall på bio och såg tyskungen, den nya Läckberg-filmen. Mitt spontana omdöme. Det var en jättedålig film, förutom de sista tio minuterna, som var bra. Annars var det en seg film utan någon form av karaktärsdjup, vilket är så tragiskt med tanke på att det är just karaktärer Läckberg jobbar med. Usch. Djupt besviken, är jag.

 

Also: "by ensurance" Emma Carolina, var vänlig skriv aldrig något mer i hela ditt liv. Tack. Nejmen alltså, jag vet att det heter buy. Jag skriver fort och läser inte igenom. Det är lite den här bloggens grej. Om jag hade läst igenom hade jag säkert inte skrivit hälften av det trash jag skriver nu, och då hade ni ju gått miste om det! Eller något. Nu får det va, för på riktigt har jag inte alls tid med detta...eller jo kanske förresten. Jag har tid att säga att om ni vill, och på något sätt har undgått att se det så här länge, kan ni gå in på Emma Carolinas facebook/youtube-sida och titta på lite trevliga (och mysteriska) covers jag har där. Det kan ni göra. Med detta säger jag hejdå.

Jag är fortfarande helt jävla inhumant trött. Försöker verkligen sova ut (omkring tio timmar bara inatt) men ingenting hjälper. Förslaget att jag kanske sover för mycket tror jag inte på, för så här trött ska man väl inte bli av det eller? Jag ligger mest i sängen hela dagarna. Kul liv men jag orkar ju inget annat. Ska orka med kvällens och morgondagens händelser, men vet inte hur det ska gå ihop riktigt. Ska ju fylla år på söndag också, hur det nu ska gå till. Just nu orkar jag bara sitta här och smsa. Knappt det. Det var det jag ville dela med mig av här i min wasteade blogg.

Jag insåg precis en sak: Det finns ett grovt faktafel i min stockholmsredogörelse! På onsdagen står det att vi "tog det lugnt i sickla" på förmiddagen. Det är en lögn. Vi var ju hos Maja och åt lunch! Jag var the master of äggknäckning och fick träffa Maja för första gången på flera år. Hur kunde jag glömma det? Jag är över lag katastrofal på att blogga om saker nowadays, glömmer alltid hälften.

 

Anyway...de senaste dagarna har varit ganska lugna. Träffade Maria igår (hon är hemma! Wiiii!) och vi fick catcha upp om verkligen allt. På vägen hem träffade jag en amerikansk familj som jag pratade med om Lund och annat trevligt. De berömde min engelska och jag levde på det hur länge som helst. Gör kanske fortfarande.;)

 

Idag är det enda jag gjort är att laga mat, men det har jag gjort alldeles alldeles själv. Sjukt stolt tjej. Baby stepps som sagt. Det var vad jag hade nu (vilket betyder att jag har glömgt allt).

Igår var det alltså Sofiero med Olle och Elinnea för att se hardcore superstar, mustasch och def leppard! Vi hade en mycket fin kväll. Hardcore superstar var ganska charmiga, måste jag säga, medansoch  mustasch mest var konstiga och tråkiga. Liksom...om man vill att publiken ska sjunga efter en, varför sjunger man då sjukt konstiga toner som ingen kan sjunga någonsin? Det är för dumt! Sen väntade vi en lång lång stund och pratade om mina störda romanser och Elins stalkers innan def leppard kom. De är söta, vet ni det? Nu vet ni det. Rubriken kommer ifrån när jag mitt under pour some sugar on me utbrasst "tänk om man verkligen hade socker över hela sig." och Elin bara "den kanske handlar om en person som blir sockervadd!". Då blev det "pour some sugar on me, in the name om vadd!" och senare "what do you want? I want sockervadd!". Det är för bra. Elin och jag hade också ett estet-moment när vi jublade åt alla synkoper i en låt. "där är en, Emma! Woooo!". Mysteriska, är vad vi är. Men det var en mycket bra kväll i alla fall. I bilen hem lutade jag huvudet åt alla håll som gick (tror jag) och var antagligen lite för övertrött. Jag är trött jämt. Jag orkar inte.:(

När jag gick i åttan hade jag engelsk konversation som elevens val. Vi skulle skriva olika ämnen att prata om, och ett av de jag skrev var "what is Beauty (in the physical way)? Det som står inom parantes la jag till just för att ingen skulle komma med det där "det är insidan som räknas". Det gjorde alla ändå. De sa att det var självförtroende och inre styrka som gjorde människor vackra. Jag försökte och försökte, men ingen kunde ge mig ett annat svar.

 

Jag försöker fortfarande, men ingen kan berätta för mig vad som är snyggt och inte. Varför? Såklart är det en partisk bedömning. Det är där problemet ligger. Jag tar emot fysiska bedömningar som fakta och kan sen föra dem vidare som just det. När det sen kom till mig själv, blev detta ohållbart. Som de flesta säkert vet hade jag en period för några år sedan, när jag hade problem med att äta som folk. Detta berodde i första hand på att jag inte fick plats med maten; det var för mycket känslor i vägen. Det som dock hände var något ganska sjukt. Folk i min omgivning började kalla mitt beteende anorektiskt och ja, som inte riktigt brytt mig tidigare (tror jag), blev plötsligt besatt av min vikt. Där hade jag ju det; en siffra som kunde bedöma mig, svart på vitt, ju mindre desto bättre. Ingen uppmuntrade någonsin detta, men jag hade fastnat. Något jag brukar minnas med rädsla är mardrömmen om att väga 56 kilo; vilket jag borde ha vägt på riktigt. Senast igår pratade jag och mamma om att väga mig, men jag vågar inte. Jag har inte vågat på två år och kommer kanske aldrig våga. För den där siffran var det enda som var definitivt. Jag hade ingen möjlighet att se mig själv. Just därför borde jag inte bry mig, jag måste inte och det ser inte ut som om jag gör det. Men just därför tror jag att jag gör det.

 

Jag har tänkt mycket på detta den senaste tiden, men jag skriver detta mest på grund av att en av mina vänner sa till mig att jag såg bra ut för en stund sen. Min instinktiva reaktion var att tvivla. Visserligen antar jag att de flesta gör det, men skillnaden är att jag inte har några anledningar att tvivla. Jag sa att jag inte trodde honom, men att det var hans personliga åsikt. Men då säger han att fler faktiskt tycker så, och ger exempel; ett av dessa exempel är inte ens min vän. Jag var i chock. Men varför? Jag antar att jag är ful; inte ens negativt, utan bara som fakta. Det har jag alltid gjort, helt utan anledning. Det är ingen som någonsin har sagt det till mig eller tryckt ner mig på något annat sätt. Det är bara så. Och det är djupt fascinerande. Nu ska ni få läsa en djupt deprimerande dikt i ämnet, som skrevs för lite mer än ett år sen.

 

Inga krossade speglar

 

Och jag var inte sjuk

Bara uttråkad

Ett tomt ansikte hos vårdcentralen

gav för långa svar

Och jag var inte smal

Bara nästan

Överdoserade ischoklad

såg vad de gjorde,  lät dem

Och jag öppnade munnen

Byggde ett torn av tomhet

Åt fett och socker i protest

ville bara bevisa något

och tysta kvällar

konturen av skelett

ville ha något att jämföra med

inga krossade speglar här inte

och drömmar om skrämmande siffror

viljelös acceptans

anorexia kräver viss styrka trots allt

maniskt tuggande utan smak

och jag är inte sjuk

ingen tror det nu för tiden

det är positivt, förstår jag

men friskheten kräver

och jag är inte smal

inte längre

förnekandet är vagare

har någon sett min spegel?

Och jag låter ”tonårig”

Borde jag inte det?

Det är konstigt att normen

Ska vara så negativ

Och jag är inte sjuk

Inte smal

Men jag är rädd

Viljelös

Och jag tror någon stal min spegel

Haaaiii!

Vill ni veta något fantastiskt? Det vill ni. Jag...har...kommit in på författarlinjen i Nässjö! Wiiiii!!!!! Moving on...

 

Jag har haft en underbar tid i huvudstaden, och nu ska ni få höra om den. Det blir väl kul för er? Ja det blir det. I tisdags kom jag dit och möttes av onna och Hannah på centralen. Vi åkte ut till sickla för att "sola" och "bada" vid sjönn. Där träffade vi två underhållande grabbar som pratade om en massa crazy saker som att äta luuunch i luuund och gud vet vad. Vi var grymt underhållna. Sen instalerade vi oss hos Onna och hade en djupt ironisk middag; med detta menas att Onna och Hannah drack mjölk och jag drack cider. Too-damn-weird.

 

I onsdags tog jag och Onna det lugnt i sickla, innan vi crashade blindhuset för första gången. Vi umgicks där med Sandra, Hannah, Rakel och Maria, en ny och positiv bekantskap för min del. Vi gungade, hade lökhackardrama och hade det allmänt bra. Sen gick jag upp en trappa och sov hos Hannah. Där sovs det, och hades en nattlig konversation med the famous Fredrik...som jag bestämt tror att jag tycker om. Han tycker dock att jag är konstig. Och det är jag ju, så.

 

Torsdagen spenderade jag hos Hannah med att sova, äta frukost (ett seriöst projekt för henne), återbekanta mig med cyberspace och sjunga en massa. Sen mötte vi Onna och åkte till gröna lund, av alla ställen, för att se the script! Sjukt mysig konsert med allsånger (som ibland slutade i opera) och allmän glädje. Sjukt duktiga, var grabbarna!:)

 

Fredagen var quality time med Onna-dag. Hon lagade supersatsig mat, Onnamusik spelades och allt var fridfullt och helt utan krav. Jag fucking älskar den människan om ni undrar. Kvällen spenderade vi med att titta på saltkråkan och i mitt fall äta polly. Hur mysigt som helst.<3

 

Dags för lördag! Dagen då jag mådde sämst, men som var bäst. Jag och Onna lyssnade på Liv Strömquists sommarprogram (sjukt jävla bra ni borde lyssna nuuu) för att sen dyka upp i blindhuset igen och umgås med Sandra. Jag tycker officiellt om Sandra, yall. Hon är söt. Vi pratade om djupt skit och äventyrade sen till matdags för införskaffning av cola och en sinnessjukt god kladdkaka. Sandra försökte hitta vem jag skulle ha sex med på medlemsforum, men det gick inte så bra (surprise surprise), och vi spontansov där ute innan dagen för min hemkomst kom. Då hade vi ett massivt äventyr i farstad centrum. Tre blinningar som går omkring är helt insane, måste jag säga. Vi åt på mc donalds och fikade på espresso house. Det var extremt gott, speciellt den goda kakan jag blev rekomenderad, men framför allt var det kaotiskt. Rubriken är vad jag (och Sandra) uttalade oss om när det gällde just detta. Vi tog oss till och med till centralen, så jag kunde åka hem! Helt crazy.:)

 

Idag sov jag på tok för länge, men sen hade jag telefonmöte där det debatterades om...tårtor. OBS: Sant. Maktlöshet. Fast ganska roligt ändå. Sen agneswalkade jag! Hon är seriöst bäst. "fancy fans in france!" och "I have a metaphor for this. Are you excited?" "yeeees!" är citat som visar på just detta. Jag älskar alla i mitt liv, jag älskar det mesta faktiskt, wiii!