hopelosthead

Nu, mina vänner,  ska vi prata om alkohol. Det är något jag faktiskt har gjort ganska lite i den här bloggen, så nu är det dags.

 

Ni såg ju för ungefär en månad sedan att jag skrev att jag hade druckit för första gången in the history of ever. Well...det har väl fått mig att tänka mer på det, antar jag. Och det som inspirerade detta inlägg, var champagne. På min systers student drack jag alkoholfri champagne (we´ll get to that), men på min egen drack jag "riktig". "Det är din student. Du måste dricka champagne!" förlåt men...vad betyder ens det? Det är min student, aka: jag firas, aka: jag bestämmer. Eller? Nej. Varför är detta så viktigt då? För att det "ser fint ut". Men hur fint ser det ut när jag tar en halv sip och sen ställer ner glaset för nej, det går faktiskt inte att få ner och även om det går vill jag ärligt talat inte? Inte särskilt fint, faktiskt.

 

Och idag var det dags igen. På överraskningsfestgrejen vankades det champagne och jag tackar nej...men får ändå i slutändan. Okay, tänker jag, jag dricker en halv sip. det är äckligt. Jag ställer ner glaset på bordet lite stilla. Men jag känner och hör hur besvikna folk är. Det är liksom som om jag i att tacka nej avstår från att fira. What. Och det här är min närmaste släkt. Jag förstår inte alls resonemanget här.

 

Jag har sagt väldigt länge att jag är nykterist tills vidare. Det är jag bevisligen inte längre. På ett sätt är det lättare, och det är ganska insane. Som Josefine skrev på twitter nyss: det är som att säga "jag gillar inte choklad, men jag äter det för att alla andra gör det". Just...no. Och nu kommer vi till det alkoholfria. Newsflash: Alkoholfri sprit försöker smaka alkohol. Därför kommer jag inte att uppskatta det. Är detta svårt att förstå? Måste jag göra någon slags statement som att jag är anti alkohol etcetera bara för detta? Det är ju i praktiken att dricka gift. Hur kan vi ha en kultur som helt allvarligt ser ner på en för att man inte dricker gift? Det är helt obegripligt. "Om du ska umgås med det här gänget får du nog lära dig att dricka alkohol" fick jag höra nyligen. Newsflash # 2: Då vill jag inte umgås med dem. Om de inte kan acceptera att jag inte gillar smaken av alkohol så vill jag inte ha dem som vänner. Att bli full eller inte är knappt relevant. Man ska ju kunna umgås nyktra kan jag tycka, och jag är den som får tråkigt om de är för fulla, inte tvärtom (eller det vet ju inte jag men skit samma). Jag blir bara så sjukt frustrerad och framför allt förvånad. Om jag går ut är det ju mitt val om jag tar en cider eller en cola; jag blir ju precis lika påverkad! Då rör det ju seriöst ingen utom jag! Fast det gör tydligen det. Nu får jag inte fram mitt rage mer, men ja...I think the point got across.