hopelosthead

ja...jag undrar faktiskt. min brist på livsmening började igårkväll, när jag var på mejeriet och såg lel-el. Syster var bästast ever och alla andra var alldeles för duktiga. jag brukar vara bättre på sånt nu för tiden, men alltså usch. vad ska man sjunga för när alla andra gör det bättre? whyyyy?

 

och alltså...ja. jag vet inte. "då var det dags igen" är väl det mest träffsäkra att säga. men det låter så kallt. kall är jag inte. mest uppgiven för att det aldrig blir harmoniskt och för att jag inte kan förstå varför. och det ironiska i att jag sitter och chattar med ditt ex på facebook samtidigt som vi smsar om slutet för vilken gång i ordningen vet ingen. får lust att räkna, men det kanske inte ens går. och jag vet inte varför egentligen, för slutet. kommer. aldrig. och detta vet jag med all säkerhet i världen. men ja...klockan är tio. äpplen är ingen bra frukostmat. I do not give a shit. godnatt kära ni.