hopelosthead

men hej ni!

Idag var det bannemig skrivargurpsmiddag! Jag lagade mat (!) och bjöd hem skrivargruppen i form av Anja, Vilma, Emma, Malin och Niklas i början. Det var hur trevligt som helst! Maten var god (faktiskt, wiiieeee) och det blev högläsning ur antologier av mestadels Emma. Malins vampyrdikt, min min diagnos-dikt, Emmas "vampyrgruppen", Hugos gran-monolog-thingy och lite annat smått och gott. Splendidness, let me tell you! Mycket nostalgi och en massa skratt åt allt och inget. Måste också nämna att jag älskar att vara värdinna, och hatar det. Älskar det för att man får choklad (tydligen) och så får man bestämma maten. Hatar det för att jag inte kan hantera att säga till folk vad de ska göra. Folk kan väl sätta sig och ta mat och sånt utan att jag ska behöva säga det? Too damn weird. Men shit vad fint det var att träffa Emma och Malin igen. Det var ju två år sen! Hur mycket har man inte saknat Malins random uttalanden om allt och inget? "varför heter tystnad guld, när silvertejp inte är guld?" flawless. Så ja, fin kväll över lag.

 

Dock. Insikt: Allt jag gör i umgänge med andra är att prata om mig själv och mina issues. Det kan verkligen inte vara bra. Men jag skrev ju en låt om det (transparent) och det var ju jävligt bra iallafall. tycker jag. men ändå...lite konstigt. right?