hopelosthead

Oh hi!

Nu har jag haft "inflyttningsfest" med Linus, a.k.a diktatorn. Han kom hit igår eftermiddags och jag undrade varför han hade en rullväska med sig. Till slut berättade han:

"Det är din inflyttningspresent. Jag funderade på vad du behövde, men som jag hade råd med...och jag kom på...trettio burkar cola."

OBS: Sant! Han gav mig 30 burkar. For real. Har jag sagt att jag tycker om honom? Anyway...under eftermiddagen kan man sammanfatta diskutionsämnena till vattnig disk, vildvittror och lesbiskt sex, i den ordningen. Jag tror för övrigt inte att jag var upphovskvinna till något av dessa ämnen, men jag kan ha fel här. Någonstans där kände vi att det blev för konstigt, så vi gick till Sibylla och åt (det hade vi gjort oavsett). Jag kan konstatera att det är tur att jag inte kan hitta dit, för då skulle jag gått dit jämt och det vore ju allt annat än praktiskt.

 

Vi återvände hem och "the pie-woman" Åsa joinade oss för att, ja just det, baka och äta äppelpaj. Det blev mycket gott och vi gav Åsa en inblick i blindkulturen och alla dess original. Hm, blindkulturen har nästan lika många original som i Nässjö. Här har jag nämligen sett en massa konstiga folk i veckan...och då menar jag utanför denna skola. Här är vi faktiskt helt okay. Hursomhelst, efter pajen lämnade Åsa oss och vi fortsatte prata om konstiga saker. Nu var ett starkt ämne vilken låt Linus skulle skjuta mig till, om han skulle göra det. Det är på riktigt en spännande tanke. Vilken låt skulle man helst dö till, liksom? Vi kom dessvärre inte fram till mycket. Någonstans där ringde Marie och var allmänt söt. "Jag åt lax igår och tänkte att jag kunde gjort lax till Emma också, men hon är inte här!" jag tycker om henne, ifall ni undrar. Vad hände mer på kvällen? Vi (ignorera syftningsfelet) gick en kall kvällspromenad på landet (jag hade ingen aning om hur lätt det är att gå ut ur Nässjö härifrån) och rubriken uttalades när vi skulle sova, efter att jag hade haft en lång och seriös utläggning. Jag känner mig så uppskattad. Tror dock att diktatorn var ganska trött. Han pratade för övrigt mycket tidigare om en maskerad som mina inre organ tydligen hade. Hjärtat hade klätt ut sig till hjärnan och tvärtom, som exempel. Nej jag fattar inte heller var han fick det ifrån.

 

Idag hände inte så mycket spännande i Emmas liv, men det gör inget. Vi vaknade och åt frukost, och efter några timmars konversation om inget särskilt åkte diktatorn hem. Jag har mest chillat med livet, ätit mat och fått tiden att gå. Först när jag flyttade hit förstoood jag inte hur tiden skulle gå, men det gör den faktiskt. Att få tid att gå är en konstart, men jag har bemästrat den! Bemästrar man konstarter? Jag är inte helt säker...men nu ska jag lämna er åt era öden.