hopelosthead

Jag är så trött att det gör ont och jag vill inte mer. Jag vill åka till Lund och ligga i min säng hela dagarna. Istället händer saker, hela tiden. Idag var det temadag och globalarna fick berätta om allt de gjort i Nicaragua. Solen strålade like crazy, men annars var allt mest skit. Jag kände mig ensam, jag var ensam på riktigt, jag gick vilse ungefär konstant och framför allt fuckade min telefon ur, hela tiden. Det var kaotiskt, men just nu fungerar den. Just nu, mind you. Jag lever på lånad tid. Jävla skittelefon. Jävla skitliv. Musiken gick också sådär. Försökte sjunga set fire to the rain och det gick åt helvete. Jag kan knappt sjunga längre, i alla fall inte där. Det är så mycket svårare att sjunga när man har någon att sjunga till, ett håll att vända sig åt. Emma Carolina, skärp dig. Bara ett allmänt råd. Nu måste jag sova innan jag imploderar. Hörs på fredag, då etapp 1 (Stockholm) är slut. Det kommer bli kul. Faktiskt, det kommer det. Jag ska bara orka lite mer först. Det kan bli svårt, men jag ska verkligen försöka. God natt kära folk.