hopelosthead

Idag har varit en lång dag, to say the least. Vi har slitit som djur hela dagen med kollektivromanen. Läsa igenom, redigera, diskutera, läsa lite mer. Serious business. Jag och Johannes konstaterade att semikolon är det viktigaste vi har, och att alla måste ha minst ett sådant i sina texter. Alla var låghalta, men mest jag, och vi kommer någonstans till slut. Feels wonderful. Jag lyckades säga både otrevliga och nasistiska grejer. OBS att alla dessa var missförstånd, men...ändå. Det går bra för mig.

 

Ja, det gör det faktiskt! För idag fick jag ett två bra mail. Det första var från us syds kanslist, som berättade hur fantastisk jag var och hur mycket jag påverkat föreningen och att han såg mig som sin lillasyster...eller "lila syster" som han skrev. Jag är helt för att vara en lila syster, för lila är min bästa färg. Det andra mailet var från re:flex, som meddelade att min första publicerade text ligger uppe på internet! Ni hittar länken på min facebook och twitter. Wiiii! Så livet är bra, och det är lite det min rubrik pratar om. Sen är det en 2008-klassiker också. Det måste vi tycka om. Men nu borde jag kanske typ sova, eller nja men snart.