hopelosthead

Som sagt, tusen tankar i mitt huvud just nu. Tusen känslor. Det har lugnat ner sig lite, men borde ändå få pratas om. Yall know what´s coming: Ett sifferinlägg. Som vanligt gäller att ni inte behöver fråga någ om ni inte tror att jag vill svara. Jag bloggar för mig och ni är en bonus, basically.

 

1

Det är surrealistiskt att förlora någon man förlorat hundratals gånger och samtidigt alltid har haft. Det blir ett så stort ickeproblem. Jag kan inte prata med någon om det och förvänta mig sympati. Ändå gör det ont, för din värme är något jag är väldigt beroende av. Den förlorade jag aldrig, för att kasta något ifrån sig är inte att förlora det. Då kan du ta tillbaka det närsomhelst. Det kan jag inte nu. Har inte kunnat på länge, och vill verkligen inte. ändå. Tryggheten behöver jag och den kan jag aldrig få tillbaka nu. Helt plötsligt bara försvann den. Nu vet jag inte riktigt vad jag gör.

 

2

Jag förstår på riktigt inte hur du ser på livet. Hur du kan sudda ut alla gränser och allt logiskt tänkande så enkelt. För det är just enkelt och det är därför jag knappt har velat tänka på hur sjukt det är. Du verkar inte ha några som helst verklighetsförankringar eller någon mognad whatsoever. Är jag för hård och brutal nu? Eventuellt. Men alltså: Signaler. Man kan läsa dem. Try it. Jag tycker egentligen inte att något blev fel, jag ångrar ingenting, men i efterhand är det ganska sjukt. Hej det här kan vara min konstigaste siffra of all time.

 

3

jag vet inte vad det är. Kanske att du är en sån som tittar en rakt i ögonen, bildligt talat. Kanske att du är så välbekant att du lika gärna kan ta på dig ett par gröna skor. Kanske det är stämmsång i d-moll eller bara irationell ensamhet. Men när jag hör historia efter historia om hur fantastisk du är, smakar det skuld när jag andas. "It´s not Worth it." tack för denna otroligt onödiga upplysning. No shit. Det är bara så mycket alltså jag vet fan inte for real. Du är bara en av de som är så jävla perfekta. Jag är emot Which brings us to:

 

4

Jag vet inte ens vad jag ska säga. Typ...kom tillbaka. Fast inte. Jag vill inte att mina ilusioner ska krossas egentligen. Jag tänker låtsas att du var precis vad jag behövde. Så är det inte men jag tänker låtsas det för alla behöver ett backdrop och jag i synnerhet. Du får vara mitt backdrop, mitt slut, mina eftertexter. Jag har gjort irationell saknad till en OS-gren i tio år. Jag vet vad jag gör. (Det gör jag såklart aldrig.)

 

5

Du skulle absolut inte bli en siffra. Det var ett medvetet beslut jag gjorde. Såklart var det då just dig jag drömde om inatt. Såklart rördes saker upp, för det är såna tider. Såklart sitter jag här och skapar nya scenarion. Tågresor, kyssar, ordväxlingar, poesi. Som vanligt är hostess emot (ursäkta att jag slår över till såkallat demon-talk och alltså blandar in mina två personligheter som jag ju inte har egentligen). Hostess är alltid emot. Hostess förstår att människor inte är som demon tror att de är. Demon vill ha dig, for your information. Om det inte har framgått i det här inlägget är ett genomgående tema: Demon wants action. Now.

 

Alltså ja detta var ju ett normalt och inte alls patetiskt inlägg jag just råkade skriva. God natt.